Barns grymhet mot djur

[Pomperipossa]

Svårt att sätta rubrik, den kanske är lite felformulerad.

Jag läste en tråd på Familjeliv där en väldigt hätsk debatt pågick. Kvinnan som startade tråden har en son på 4,5 år som fick några kycklingungar i present. När sonen blev lämnad ensam med kycklingarna en kortare stund hade han klämt ihjäl flera av dem, och bland de som kommenterade blev det två olika läger: De som tyckte att det visserligen var hemskt men att det ändå handlar om ett barn som inte förstår bättre, och de som tycker att det är hemskt att mamman inte tillrättavisade sonen ordentligt och som är upprörda över att djur har så lågt värde i vårt samhälle, och att barnet säkerligen har någon psykisk störning. Jag blev så fascinerad, för jag tycker inte att det är så himla upprörande att barn är hårdhänta och helt enkelt inte förstår bättre. Jag har däremot inga barn, så en pojke i den här åldern kanske visst ska veta bättre?

Exempel på "motståndarsidan":

Men gud, din "lille kille" är nästan fem år gammal, hade fått tydliga tillsägelser att inte flytta kycklingarna för värmens skull, smiter iväg i smyg och flyttar dem ändå, klämmer ihjäl två av dem så illa att tarmarna tränger ut och skadar benet på den tredje, och säger bara att de rymde när du kommer in i rummet, och du bekymrar dig över att han fick må dåligt över det ett par dagar???
Den här tråden ger mig kalla kårar.

Jag kan erkänna att jag också var taskig mot djur emellanåt när jag var liten, men jag blev faktiskt inte seriemördare för det och jag tror (och hoppas) att jag har utvecklat någon slags empatisk förmåga ändå.

Vad tycker ni? Hur hade ni hanterat en liknande situation om ert barn hade haft ihjäl ett djur?

Länk till tråden:
http://www.familjeliv.se/Forum-3-169/m41240903-1.html