Barns grymhet mot djur
 

Svårt att sätta rubrik, den kanske är lite felformulerad.

Jag läste en tråd på Familjeliv där en väldigt hätsk debatt pågick. Kvinnan som startade tråden har en son på 4,5 år som fick några kycklingungar i present. När sonen blev lämnad ensam med kycklingarna en kortare stund hade han klämt ihjäl flera av dem, och bland de som kommenterade blev det två olika läger: De som tyckte att det visserligen var hemskt men att det ändå handlar om ett barn som inte förstår bättre, och de som tycker att det är hemskt att mamman inte tillrättavisade sonen ordentligt och som är upprörda över att djur har så lågt värde i vårt samhälle, och att barnet säkerligen har någon psykisk störning. Jag blev så fascinerad, för jag tycker inte att det är så himla upprörande att barn är hårdhänta och helt enkelt inte förstår bättre. Jag har däremot inga barn, så en pojke i den här åldern kanske visst ska veta bättre?

Exempel på "motståndarsidan":

Jag kan erkänna att jag också var taskig mot djur emellanåt när jag var liten, men jag blev faktiskt inte seriemördare för det och jag tror (och hoppas) att jag har utvecklat någon slags empatisk förmåga ändå.

Vad tycker ni? Hur hade ni hanterat en liknande situation om ert barn hade haft ihjäl ett djur?

Länk till tråden:
http://www.familjeliv.se/Forum-3-169/m41240903-1.html

Personligen skulle jag aldrig ge djur till ett så litet barn. Om man ändå gör det så är det de vuxnas uppgift att se till att djuren sköts och mår bra.
Orkar inte läsa tråden nu men det är min åsikt, små barn ska inte ha djur.

Jag läste igenom tråden lite noggrannare, och tydligen var det så att de var på morbroderns födelsedagskalas och det var alltså hans kycklingar. Inte barnets som jag fick för mig. Vet inte om det ändrar något dock, tycker inte att små barn ska lämnas ensamma med djur öht.

Nu läste jag bara ts i tråden men det var inte den lille som fick kycklingarna utan skribentens bror.

Se mitt inlägg ovan. ;)

Det är exakt min åsikt också.

När mina pojkar var små hade jag en katt, en väldigt snäll och vänlig katt men en gång när hon blev trött på min yngste son så sprang hon under en grind mot en trappa där sonen inte kunde komma åt henne, trots det forsatte han genom att sträcka in händerna mot henne och till sist rev hon till honom på handen. Det var bara en markering från hennes sida, ingen stor skråma alltså.
Sonen blev förtvivlad och tyckte att katten varit dum men jag sa bara till honom att det var hans eget fel, han visste mycket väl att han skulle låta henne vara. Efter det lät han katten vara.
Idag när vi pratar om det så skäms han fortfarande över att han skyllde det på katten.

Bra att du inte tog det som aggressivitet från kattens sida. Det är många djur som avlivas eller omplaceras för att de morrat, visat tänder eller i värsta fall nafsat efter barn. Jag tycker inte att det är så konstigt att de försöker försvara sig själva och blir stressade, barn kan ju vara ganska så vårdslösa när de hanterar en katt eller hund. Jag tycker absolut att man kan ha husdjur och barn samtidigt, men djuret behöver en plats där det kan få vara ifred och barnet och djuret bör som sagt aldrig lämnas ensamma i samma rum.

Lite OT men:
Det står i tidningen idag om ett spädbarn som blivit ihjälbitet av en hund i USA någonstans. Mamman lämnade barnet i en låg vagga och gick ut ur rummet, när hon kom tillbaka hade barnet sår på skallen och hade dött. Jag tror knappast att det beror på att hunden hade avsikten att mörda, utan att den helt enkelt tagit barnet om huvudet. Vi vet ju alla hur ömtåliga spädbarns huvuden är så det räcker med väldigt lite tryck för att det ska vara dödligt. Vissa hundraser är väldigt orala och de bär ju själva sina barn i nacken. Tråkigt att det ska behöva hända.

Såg det nu. Ibland är jag lite för snabb för mitt eget bästa. :D

Någon måtta får det vara. Skulle en femåring som jag hade vårdnaden om klämma sönder kycklingar skulle den få en rejäl lektion om hur man beter sig. Det absolut inte acceptabelt under några omständigheter eller åldrar, och som förälder har man en skyldighet att lära barn vad som är rätt och fel. Jag skulle bli vansinnig på en ettåring som gjorde så, inget dalta trams. Att en förälder ens orkar ställa en sådan fråga på Familjeliv måste tyda på brist på förstånd.

Sedan kan jag tycka att man lämnar inte ett spädbarn ensam med en stor hund, där har föräldrarna gjort fel. Eller en liten hund också för den delen. De kan ju sätta sig på barnets mun och kväva det utan mening.

Inga fingrar emellan när det kommer till sånt här. Hårda förmaningar och stora möjligheter till klassiskt stryk.