Citat:
Ursprungligen postat av Kickan
Det stämmer, dagens sv/v-brokiga kossa är helt enorm jämfört med 1800-talets lantraser. Den är framavlad för att växa jättefort, när den är 5 år slaktas den, då är den så tung att benen knappast bär den. Då har den hunnit få ett antal kalvar redan.
Förr var man (av säkerhetsskäl) tvungen att ha rimliga storlekar på såpass stora djur, och man avlade dessutom på det kulliga (hornlösa) anlaget, raserna sägs dessutom ha varit mer tillgivna och hanterbara. En ko kunde bli 20-30 år gammal.
Jag var på någon slags mönstergård som hade öppet hus och presenterade det svenska jordbruket. Texten för kossan angav stolt vilka enorma fodermängder den åt, och vilka enorma mjölkmängder som blev resultatet. Vad är vitsen med att ha ett dubbelt så stort djur, som äter dubbelt så mycket, för att få dubbelt så mycket mjölk? Dessutom har jag läst äckelartiklar om att dessa högproducerande stackars kor har fullt av vita blodkroppar i mjölken, dvs var.
Källor:
Svenska Lantraser
Mulens marker
|
Det är väl svensk låglandsboskap (sv/vit) du menar, den och svensk rödbrokig boskap är de dominerande raserna i sverige, den svartvita mjölkar mer men är känsligare. Jag tycker att hanteringen av just mjölkboskap är mycket läskigare än boskap som är anpassande för köttproduktion, köttboskap går att hållas väldigt ekologiskt och raser som hereford och angus är mycket tåliga. Fast problemet är väl att vi inte har några stora naturbeten längre, för de har ju växt igen..