Hjälp, min hund har blivit knäpp!

[Gullan]

Kram Ulvena. :arms:

[Ulvena]

Tack, ja, det var trist, han var ju en gullig hund men det gick inte längre.
Han började göra anfall mot barnen, skällde och hotade när de kom upp, han vaktade mig hela tiden så jag kunde inte närma mig någon utan att han blev orolig och nervös.
Sen att han inte kunde vara utan, framförallt mig men sällskap, gjorde att vi kom i en situation som låste oss alla till hemmet. Jag kunde inte ens åka och handla utan dåligt samvete om han satt i sin hundbur eller om han satt bak i min bil.

Jag saknar honom, jättemycket, men jag känner att vårt beslut var rätt, fast det gick fortare än jag trodde. Vi hade ju pratat om det jättelänge men till sist tog Ulven tag i saken och vi fick tid samma dag och så blev det gjort. Ulven var med honom hela tiden och jag sa adjö i bilen och bad honom hälsa mamma.
Enligt Ulven var han helt lugn och somnade in stilla och fint.
Att ha djur är underbart men fruktansvärt plågsamt när man tvingas ta såna här beslut. Nu ska jag aldrig mer skaffa mig ett djur igen.

[Svimfärdig]

Du ska ju absolut inte ha dåligt samvete över det hela. Ser ut som att du har det. Ha det INTE! Han har det bra nu. Beslutet var genomtänkt. Alltså var det rätt. Skönt att det gick undan, jättejobbigt att behöva vänta in en tid för sånt. Och kanon att Ulven tog tag i det.

[Mröff]

Det var nog bäst det som skedde.
Vovvie verkade ju inte må så bra.