[Mröff]

I medelklassens skyddade vagga, insnärjd i jobb, huslån och barn, med gott välstånd har jag märkt att det är många som tappar perspektivet på samhället.

När jag blev sjukskriven, har jag sett lite baksidor av kakan, jag även innan också. De man träffar på hundpromenader här i storstaden på dagarna är "de utslagna" inklusive mig själv. Stressade personer i min egen ålder har inte ens tid att hälsa.

Var är Svedala på väg?

- Sjuk/socialförsäkringen urholkas. Från att vara existensminimum lever nu många på under existensminimum. Det tar ca ett år att rasa från hyfsad hyfsad lön till minisjukpeng och arbetslös. Beskattningen sänks inte för de som måste leva på bidrag.

- Utanförskap av invandrare och fattiga. Gängrelaterad kriminalitet ökar och suger in ungar. För de vill också ha stålar i ett konsumtionsfixerat samhälle.

Tja...ni kanske har egna exempel. Eller kanske är Sverige bäst i världen fortfarande?