Citat:
Ursprungligen postat av Gullan
Från början är det en ren deffning = musklerna syns mer = verkar större. På sikt måste energin komma någonstans ifrån och då går även muskler till energi.
|
Jag har aldrig hört några belägg för det påståendet
När man äter rikligt med fett så behöver inte kroppen ta någon energi från musklerna den behöver inte bryta ner dem, eftersom kroppen tror att det är välfärd och då kan "lyxmuskler" som kostar mycket att förbränna hållas kvar och även byggas.
Det är snarare under kaloribantning med kolhydrater som kroppen känner sig svulten och gör av med musklerna. Jag flyttar mig inte en tum i den här frågan; forskare som har bott med inuiter och fortsatt med deras fettrika kost på hemmaplan har visats ha högre förbränning av det; människor som tvingas äta en lågkaloridiet á la Viktväktarna, eller bara av nödfall, drar bevisat ner sin förbränning eftersom kroppen stretar emot
En av de främsta poängerna i Gary Taubes' enorma och välskrivna bok är att kolhydrater orsakar semi-svält på cellnivå eftersom cellerna kan inte tillgodogöra sig energin från dem, just för att insulinet arbetar så hårt direkt med att fösa in den i fettcellerna. Alltså, simplifierat - äter du fett så så går det långsamt igenom kroppen och cellerna har gott om tid att tillgodogöra sig energin. Men äter du kolhydrater så går blodsockret upp till så mycket mer än vad som är hälsosamt för våra kroppar (det är ett "toxic" tillstånd; egentligen är den naturliga sockerhalten i blodet inte mer än en tesked), och då svischar insulinet panikartat iväg detta blodsocker, omvandlar det till fett och lagrar det. Cellerna har inte ens en chans att få fatt energin som stängs in i våra fettceller och de svälter = skickar signaler till oss att äta igen, eftersom de inte fick något utav det, och vi blir hungriga igen
Citat:
Ursprungligen postat av Gullan
Dessutom, något jag märkte när jag GI:ade var att man får inte äta för mycket fett. Det har iofs ett lågt GI men det är trots allt ändå fett och äter du för mycket fett kommer det att läggas i depå. Om man inte förbrukar det genom fysisk aktivitet. Så där kan man lura sig grundligt. Du vet väl att gräddtårta ät GI-okej om du är försiktig med sockerkaksbotten?  |
GI är inte samma sak, även om vissa saker sammanfaller och det är marginellt bättre än en vanlig sockerstinn diet. På LCHF uppmuntras du att äta så mycket fett du kan; som sagt låter det kroppen veta att nu är det goda tider och nu har jag energität mat till dig, som du kan använda till allt möjligt. Det är därför förbränningen går upp, hyn strålar mer, håret förbättras (frisören jag gick till sist förundrades över hur otroligt mycket bebishår jag hade fått och frågade om jag hade varit sjuk, eller klippt delar av håret jättekort gången innan), immunförsvaret stärks och allt möjligt. Tänk på anorektiker som tappar hår, blir matta i hyn, fryser osv - det här är motsatsen.
En kokbok rödtott köpte till mig ("Ät fet mat - bli frisk och smal" av Lars-Erik Litsfeldt, en diabetiker som gått ner mycket och blivit av med sina blodsockerbesvär först på LCHF) rekommenderar att man äter kring 70% av sitt energiintag av fett. Jag förstår inte hur du får ihop det att kroppen skulle tro att den inte får någon energi och käka upp musklerna istället.
Fett gör en behagligt mätt samtidigt som det är mycket svårt att överäta, och man börjar förstå kroppens signaler mer på mättnad och hunger. Varför skulle man då välja att peta i sig en massa fullkorn som bara bryts ner till socker i tarmen och i slutändan har exakt samma effekt på systemet som vanligt socker, som lurar mättnadscentrat och som orsakar semisvält i cellerna och efterföljande sug och hunger och stress? Och fett är ju så jäääkla gott! Och fylligt och smakfullt osc mums
Ja, nu låter jag som en sektmedlem, jag vet
Men det är så viktigt det här!