Eftersom jag tar T-banan rätt tidigt lär man sig efter ett tag att känna igen vissa typer. Några väljer alltid även om vagnen nästan är tom att alltid färdas baklänges med ryggen mot färdriktningen. Och gärna sätter dom sig alltid på samma plats i vagnen. Själv åker jag helst framlänges men varför har vissa denna drift att alltid välja att färdas baklänges? Började dom präglas som barn redan i barnvagnen och saknar mammas trygga ansikte ovanför barnvagnssufletten i sitt undermedvetna kanske?
