Nu tänker jag lägga mig i doppigrytan-diskussionen. Dopp i grytan är inte att jämföra med den sydligare vörtbrödsdopp-varianten. Den senare är fullständigt grotesk.
Dopp i grytan är ett absolut måste på julbordet, till skinkan. Tyvärr går det inte att få tag på det hårdsega tunnbrödet som finns i Härnösandstrakten här, så det får duga med Mjälloms. Skinkspad ska det vara.
Blöt lovikkavante har jag aldrig hört tidigare men det är en klart passande beskrivning.
