[Sven Hedin]

Den bizarra typen:

Botaniserar med ett perverst suget leende i de allra nedersta hyllorna på ÖB eller när det är improviserad outlet nere vid partihallarna. Det som inte ligger i svårforcerade konservburkar utan istället kan avnjutas på stående fot eller i bilen på väg hem brukar ofta provsmakas redan innan stadsgränsen. Det är normalt sett ingen vacker syn då den här typen försöker sluka en tills för ett par minuter sedan i glasburk inlagd bockwurst ungefär i höjd med nysilverfabriken Aurora. Det är inget ont i honom, och han vet egetligen att det är fel, men han tror helt enkelt inte att nån ser honom.

Han utgör tack vare sina matvanor en fara i trafiken och de gånger han har försökt dricka kaffe direkt ur termosen, han lär sig aldrig att det gör ont, så har han sekunderna efter nästan alltid varit påväg ner i diket.

I vanliga livet, alltså på lunchrestauranger och enklare bjudningar, så brukar han inte sticka ut mer än vad många andra gör. Men han har som ovana att i de mest opassande sammanhang lovorda nånting som han hittat längst ner i frysen eller framhålla förträffligheten hos Jonker-Fris konserverade potatis jämfört med de svenska dillkokta primörerna.