[Sven Hedin]

Jag hade först och främst utgått från ett lagom stycke kokosfett. Kokosfett har, förutom att det är lätt att få fatt på samt går att forma på enkelt vis, den fördelen att det börjar smälta vid lite dryg rumstemperatur och är fullt rinnande vid låga och för suppositorier lämpliga trettiosju grader. Det är därför ingen tillfällighet att det ofta är just kokosfett som får utgöra själva basen i stolpiller.

Men för att få fart på försäljningen så hade jag satsat på sprit och kanske i förlängningen också tobak. Det är min fasta övertygelse att världens befolkning nuförtiden suktar efter snabba fyllor och rökavvänjning, så i min första kollektion så hade det blivit en serie om sju olika spritsorter som alla hade fått namn och smak efter det olika världsdelarna. På så sätt så skulle den njutningslystna men kanske ack så stressade festprissen i Ånge kunna få sig ett stycke av exempelvis Holland genom att snabbt och smidigt trycka upp ett par suppar med Geneverinnehåll. Efter ett eller två snabba trevande tryck bak i byxan precis innan det var dags för krogkön så skulle han således kunna känna en begynnande berusning sprida sig likt ett ljummet finger utan risk att varken lukta sprit eller bli stoppad av vakten.

Självklart hade alla olika sorter varit både antioxidant- och järnberikade.