Olösta kvinnomord.
 

I Amelia (ja, jag läser den tidningen) går det en serie om kvinnomord som aldrig blivit uppklarade.
I senaste numret skriver de om Viola Widegren, som försvann 1948 efter ett gräl med sin far och hon har aldrig hittats.
I numret innan skrev de om den afrikanska flicka som hittades i vattnet för några år sedan, skjuten och gravid. Där är de säkra på vem som mördade henne men lyckades inte hitta tillräckligt med bevis och indicierna räckte inte för att fälla "pojkvännen".

Jag har alltid varit fascinerad av sånt här (jag är lite morbid, jag vet), minns när jag var ung ett mord på en ung studentska (tror hon hette Jeanette) som aldrig löstes heller.

Hur orkar folk leva med att ha dödat någon och sen gå vidare som om inget har hänt?
Är de psykiskt sjuka eller är det ett infall och efter det lever de som normala människor i samhället? Eller upprepar de sina mord och går runt och ser sig som övermänniskor?
Vad tror ni?

Klarar man av att mörda någon, och lyckas med konststycken att inte erkänna eller avslöja det, har man nog en empatistörning.

Logiken i handlandet måste ju vara att den som gjort det anser att han/hon "gjort rätt" och sätter sina egna behov framför andras liv.

Känner man sig bara tillräckligt motiverad i form av ilska eller någonting annat likvärdigt så är det säkert inga problem att varken utföra det eller att sedan bära det med sig. Jag kan sträcka mig så långt som till att det kanske t.o.m. skulle kunna vara både angenämt och ibland rent rogivande att leva med vetskapen om att, som man själv upplever det, ha gjort världen till en bättre plats.

Jag tror att de flesta kan gå vidare, och dölja det, däremot känns det säkert inte som att ingenting har hänt. Men när saker ställs på sin spets är vi nog mer funktionella än vad "samvetet" påstår. En bikt kan ju inte göra något ogjort.

Nu har jag studerat lite, genom att köpa ett nytt spännande kriminalmagasin som heter Misstänkt.

Där står det om fallet med Juliet, den gravida kvinnan som skjöts ihjäl och sänktes på Ekerö. Hon var illegal invandrare, efter att arbetstillståndet gått ut och hon fortsatte av arbeta som frisörska.

Snubben hon var med verkade ha blivit förgrymad över att hon blev gravid, då han hade två barn sedan innan. Han hade väl vissa problem, då han började tvinga henne till abort och tydligen startade misshandla henne psykiskt. De flyttar isär efter tre veckors sammanboende, och hon bor med kompisar.

De har massor med indicier mot pojkvännen:
- Mobiltelefonsamtal matchat mot mobilmaster/internettrafik.
- Dagböcker
- Hyrbilar han hyrt som kört sträckor som matchar platsen där hon dumpades.
- Inköpta saker från Claes Ohlsson som hon dumpades med.
- Vittnen som bekräftar att hon och pojkvännen skulle ses morddagen.
- Mobilsamtal dagen hon mördas från pojkvännen, sedan är hon borta.
-Ett hårstrå från pojkvännen hittas i förpackningen där kroppen låg.

Utredarna tror motivet är graviditeten, hans dåliga ekonomiska situation och fler kostnader med ett till barn. Snubben går fri.

Det här fallet var det som väckte mitt intresse för olösta kvinnomord, jag var bara en liten, liten flicka när det hände men läsa kunde jag göra tidigt.

"Jeanette Johansson och bodde i Järna. I juli 1969 tog hon studenten (senarelagt på den tiden) och firade med kamrater och en lärare i Södertälje. Bestämde sig på morgonkvisten att promenera hemåt men mötte på vägen en mördare som våldtog och ströp henne. Tror hon återfanns i skogen mellan Södertälje och Järna efter tre veckor. Har för mig att man aldrig lyckades få fast gärningsmannen, men det fanns en starkt misstänkt. Hon var född 1947 och hennes grav finns kvar på kyrkogården i Järna. "

Stulet från forumet "Svenska Mord".

De har inte funnit hennes mördare men om jag inte missminner mig är det någon okänd som lägger blommor på hennes grav då och få.

Alla vet vid det här laget att det är trädgårdsmästaren som är den skyldige :yes:

Hade Jeanettes familj en trädgårdsmästare? :unsure:

Du har väl läst några deckare? Det är alltid trädgårdsmästaren som är den skyldige :cool:

Butlern brukar det vara i gamla, traditonella brittiska deckare. :yes: