Tankar om döden
 

Tyvärr finns den där och alla drabbas förr eller senare. Själv har jag mist båda mina föräldrar och hatar skiten (cancer). Hur rädd är du att själv eller någon kär anhörig drabbas?

Av döden eller av cancer? :unsure:

Fattas väl bara sådnana cyniska inlägg i tråden. Mor dog av en lymfkörtelcancer och min far dog av vad jag inte ens vet vad det heter.

Ingen cancer direkt i släkten, däremot får vi problem med kolesterolet och pumpen såsmåningom, på min mors sida är det rultiga små gummor och farbröder. Jag tycks dock vara besparad från just det särdraget.

På min fars sida dör man av hjärnblödning eller också går man ned i källaren och sätter gevärspipan i munnen.

När min mormor dog 2001 höll jag på att gå sönder av sorg.

På min mammas sida av släkten blir alla jättegamla och dör till slut av ren tristess tror jag.
Går och lägger sig vid 97 år ålder och ids inte stiga upp något mer.

På min pappas sida dör man ganska tidigt av någon form av missbruk min farfar dog i hjälklämd mellan två tågvagnar när han var 50 år han var växlare och full på jobbet.

Min pappa dog när han var 56 full i sprit och benzo.
Min faster håller som bäst på att kröka i hjäl sig.

Själv har jag aldrig lidit av dödsångest utan snarare av livsångest i perioder.

Ingen som haft ett självmord i släkten? Att behöva leva med tanken på att man inte gjort tillräckligt måste vara något av det värsta.

Hos oss så brukar folk bli åtminstone en bra bit över åttio, alla utom min farmor som nog fick nån form av avancerad kärlkramp/pumpstopp.

Så då vi lär inte slippa svenne på ett tag? Visserlgen OT är det du på din avatar?

Det är väl ingen idé att neka till det? Vi kan väl säga att jag var ung och behövde pengarna...

Som jag skrev, min farfar gick ned och sköt sig, pappa hittade honom när han skulle hämta upp potatis. Han blev nog märkt av den upplevelsen, känslomässigt stympad. Farfar blev nog tokig, någon form av schizofreni ver det, hörde röster och inbillade sig att polisen låg och smög på honom. Någon historia sedan ungdomen, han var visst kvinnokarl och hade barn på bygden.

Sedan har jag en på den sidan som tagit livet av sig också, och en som dog i en helikopterolycka. Ingen jag odlat någon djupare kontakt med, men visst vetskapen ligger där och surrar som en giftampull i blodet.