Brorädslan
 

Idag, på västerbron, insåg jag att min rädsla för broar har kommit till nivåer där ordet "fobi" ligger nära till hands. Jag gick ute i cykelbanan, tittade ned i asfalten för att slippa se det opålitliga, skvalpande vattnet under mig, kunde inte konversera ordentligt och blev småsvag i benen när jag tänkte på att man egentligen svävar på en asfaltsbit högt ovanför iskallt, mörkt vatten fullt av... faror. Annars är jag inte rädd för höjder.

Vad tycker ni om broar över vatten? Är det inte ett otyg? Blåsten hotar att svepa ut en över kanten närsomhelst.

Blåsten är värst, kan inte stå nära brokanten när det blåser.

I övrigt kan jag berätta att jag åkte hoj över Bosporen en gång, utan hjälm då det inte fanns hjälmtvång i burklandet när jag var 25. Solglasögonen blev historia pga blåsten... :cool:

När jag går över en bro under minsta blås har jag pekfingret tryckt mot glasögonen vid näsroten. :skamsen:

Prova att blåsa ner till Liljeholmsbrons södra sida och ta trapporna ner på den östra sidan. Det är gallerdurk hela vägen ner, och borde ge en bra bekräftelse på hur det är fatt. :)

När jag läser ditt inlägg ilar det i magen..haha...så jag antar att jag är mer rädd än orädd iaf. Har inga broar jag måste knalla över som det är nu men fan vet om jag skulle trivas med det? Måste testa inom en snar framtid. Någon Västerbro finns inte så det lär bli en modell mindre...men det är samma vatten...och samma känsla iofs.
Jag känner direkt att jag inte gillar låga räcken iaf.

Någon brorädsla har jag inte, konstigt nog, eftersom jag går och är rädd för att t.ex. jorden skall snurra ur sin omloppsbana....:scared:

Däremot brukar jag tänka på denna film, när jag åker över Höga kusten-bron.



Annars har jag läst att de har använt dålig betong i Öresundsbron, så den vittrar mer än det var tänkt.

Helst borde räcket sträcka sig runt och över till andra sidan så att man får ett slags brotunnel. Bron ska kännas lika trygg som en korridor i en mellanstadieskola. Marmorgolv med trilobiter i. Murade väggar med klädhängare. Små barn som man kan använda som flytdunkar (se slutet av Titanic) vid en olycka.

Tokyo: du måste bearbeta denna rädsla, med kognitiv terapi, i egen regi.
Om du lämnar era fjäsiga småbroar och kommer till Göteborg kan du få klättra under Älvsborgsbron med mig.

När du kommer ner på marken mår du toppen. :)

Jag gillar inte heller broar. När jag ska in till stan måste jag åka över Skurubron t.ex. den är i uselt skick och borde fixats för flera år sen, jag brukar lösa det genom att köra så fort jag kan över den. :skamsen:

Sen bor jag ju på en ö så det är en del broar jag måste ta mig över för att komma hem om jag ger mig in till stan, det är mycket traumatiskt men jag blundar och trampar ner gaspedalen. :yes:

Broar över vatten är det bästa ting. Faktum är att jag är så förtjust i dessa att jag utan att blinka kan tänka mig att köra hundratals mil bara för att få chansen att bestiga någon på förhand, eller på måfå och under resans gång, utsedd viadukt eller annan förbindelselänk.



Visst är det så. Man hamnar i ett närmast euforiskt tillstånd och det exalterade lyckoruset håller i sig i åratal. :)

Se så vackert träden speglar sig långt där nere i vattnet.

http://i43.tinypic.com/2jbmadu.jpg