Försvunna grejor..
 

Jag sitter just och läser om första världskriget, där hade många officerare en kalfaktor med sig som t.ex. bar bagaget, fixade bekväma sovplatser och utförde en butlers sysslor.

Var har dessa försvunnit och varför?

På det arbete jag hade innan jag blev sjööök, så hade man förr en personlig sekreterare. Det hade minsann inte jag...bara för att jag är född för sent. :mad:

/gråter över svunna tider.

Jag hade velat ha en butler en som hette Nestor eller Desmond som betjänterna hette i Tintin och Rip Kirby.

Jag tror jag hade kunnat leva med att ha en betjänt faktiskt.

Jag hade ju en städerska, som hette Maria, jag saknar henne väldigt mycket.:(

Alla gamla butlers sitter på kåken. Det är ju alltid de som mördar folk, vet ni väl. :rolleyes:

Många av kalfaktorerna fick lärartjänster i Australien.

Vid den här tidpunkten så var Australien fortfarande en ung nation och den ökande befolkningsmängden var i skriande behov av undervisning. Oron för en osäker framtid omgivna av vilda oceaner gjorde att de inte hade råd att vara kräsna när det kom till anställningar, och vid ett tillfälle så rekryterades en kalfaktor som inte ens hade hunnit packa upp sina väskor inne hos Rattray's Sikhs i Indien. Denne blev med åren en stor militärstrateg men anses dock ligga bakom nederlaget vid Gallipoli.

Det är därför jag håller mig till kvinnor som passar upp på mig, i Indonesien hette hon Rumla, hon lagade mat åt oss också.
Det var tider det. *drömmer mig bort*

En provsmakare då? Så man inte riskerar att äta sig mätt på något som inte är gott.

Sen hade jag gärna haft en body double som kunde shoppa trendiga outfits, som garanterat passar mig.

För att var och en (som inte har något handikapp) är kapabla att ta hand om sig själv och sitt. HOppas jag iaf.

Vet du hur skönt och behändigt det är med en sekreterare eller bara nån som gör allt trist åt en?

Jamen tänk om man får en oärlig provsmakare som säger att det som är gott är äckligt och sen äter upp allt när man inte ser.

Då får man helt enkelt döda honom. :yes:

Jag dödade min kalfaktor Reuben så sent som i höstas.

Skule vilja ha nån som gjorde mitt jobb, helt enkelt. Resten grejar jag lätt själv.

Ja, tänk om man hade fått Sven Hedin:p

Det är rätta takter. Sköter de sig inte så får de stå sitt kast.:)

:skamsen:

Var det pga av matljug för i såna fall hoppas jag att det var långsamt och under vidriga plågor.

Ja, det lönar sig aldrig att se mellan fingrarna när det kommer till sånt där.

Ljug och ljug... Det var vid ett tillfälle då vi gjorde studiebesök fabriken som tillverkar råttgift. Jag skojade med honom och sa att de preparerade gröna ärtorna nästan såg aptitliga ut och att jag därför funderade på att ta mig en munfull i smyg. Tydligen så föll de honom i smaken ty under natten så kastade han sig av och an i de våldsamaste plågor. Dumjävel...

Rätt åt honom den glupske fan.

Jag tycker det behövs fler sådana där tjänster för oss som är förmer än andra...:proud:

Då skulle arbetslösheten sjunka, när jag får arbete...:unsure:

På en anställning kunde jag då bidraga till två anställda. Inte illa.

NÄe men jag vet hur skönt det är att få det där trista gjort. Alldeles själv. Det gör ju att man njuter extra mycket av sånt man tycker är roligt. Jag skulle för allt i världen inte vilja ha någon som "snokar" bland mina prylar.

Känner likadant Fortune, vill inte ha in någon i den privata sfären. För min del är det iofs inte obehag inför "snokande" utan det har med den personens värdighet att göra, på ett sätt jag inte kan förklara.

Det är nog både och för mig, fast enklast att förklara var på det sätt jag gjorde. Jag som inte ens gillar att mamma diskar när hon är här. ;)