Usch i dag ska jag till frisören igen
 

Vet inte varför men jag har en fobi för att gå till frisören. Får jag välja går jag hellre till tandläkaren. Blir också oftast sk "drop in" dvs man sitter och väntar med sin nummerlapp på att någon frisör ska bli ledig. Vet inte varför men jag hoppas alltid på en kvinnlig frissa även om dom manliga säkert är lika duktiga. (bögfobi?):kaffe:

Jag går till en storbystad en som liksom har en tendens att trycka barmen mot en när hon masserar in schampo i hårbotten. Det är inte sexuellt men hur somhelst känns det väldigt tryggt och rogivande. Man vill bara somna.

Jag tycker det är jättemysigt att gå till frissan jag älskar när någon pillar och petar i mitt hår.

Men oftast låter jag bara en kompis klippa av någon decimeter då och då.
Ungefär två gånger per år går jag till frissan och klipper ur det ordentligt.

Snor från mig själv denna gång - från MS;

Det är bara skönt att bli servad.

Älskar massage, frisörer, skönhetbehandlingar etc etc.

Den enda service som ibland kan kännas lite obehaglig, men ofta väldigt trevlig, är gynekologundersökningen.

Jag fick ju för mig att klippa mig med trimsaxen nu i somras, men nu så börjar det ju växa ut igen. Som jag ser det så har jag två val, antingen klippa mig igen, så där jättekort alltså, eller att gå till frisören. Jag tror jag betalar för att få bli riktigt klippt.

Det där med trimsax låter som motsatsen till semesterskägg. :D Förmodligen lika "snyggt" också.?

Jag tycker det är underbart skönt att gå till frissan och bli pillad i håret. Ett krav är dock att frissan är TYST. En pratfrissa går helt bort.

Hur gick det hos frissan förresten? Var det så gräsligt hemskt?

Nej det blev inte av den här gången heller. Det är särskilt en trevlig tjej där som jag föredrar så jag bokar nog en tid med henne i veckan i stället.:kaffe:

Vilken sanslöst dålig bortförklaring. :rolleyes: *skickar över en hårsnodd*

Jag har faktiskt bkivit erbjuden att sälja mitt hår.
När jag hade fått mitt första barn hade jag riktigt långt hår men det blev så jobbigt att sköta så jag gick till frissan för att klippa det kort.

Hon satte upp det i en stor tofs och klippte av allt med en jättesax.
Sen frågade hon om jag ville sälja det till Stadsteatern eller skänka det till dom som gör peruker till Cancersjuka.
Jag gav bort det sen fick jag ett tackkort.

Sweetness Miriam! Way to go! Tufft att klippa av det sådär och storbyst...hjärtat att ge bort det med. Tror att man kanske annars gärna spar det som minne eller nåt.

Bör klippa mig jag med men fegar...