Vilken klass kommer ni från?
 

Arbetarklass, medelklass, ofvre medelklass, ekonomisk överklass eller bara överklass. Jordägande adel?

Det har skrivits ett otal böcker om det så det är väl bäst att vi reder ut det.

Glömde ett alternativ och känner mig inte hemma alls, hade velat passa in mig på medelklass men ett stenkast från dynggrepen. Ekonomisk överklass med värderingar som inte riktigt hann med.

Kan inte det vara medelklass?
Allt handlar väl eg. om generationer. Är du ekonomisk medelklass i första generationen, så har du nog svårigheter att hinna med att anpassa dig till mentaliteten.

Nja, mina föräldrar kommer från arbetarklass, jobbade sig upp och bosatte sig i en överklassmiljö. Själv trivdes jag inte och skaffade mig medelklassvärderingar, umgicks med lärarbarn och punkare på gymnasiet.

Där jag kommer ifrån finns det egentligen ingen överklass eller någon jordägande adel. Feodalsystemet har aldrig existerat i de norra delarna av landet. Däremot finns det släkter som äger mycket mark och skog.

De som fortfarande finns är just arbetarklass, medelklass och övre medelklass. Värderingarna behöver inte alltid följa mallarna för hur det ser ut i övriga Sverige. Har du mycket stålar kan du ändå gå omkring med träningsoverall i offentliga miljöer.

Det är lite förvirrande när man kommer ner i landet för en skogsmänniska. Att människor här nere i högre utsträckning följer mallarna för hur man skall bete sig inom vissa klasser, och umgås med folk från samma klass. Det uppfattar jag som lite "fyrkantigt".

De enda jag kan ha större svårigheter att umgås med är stureplansöverklass, iom att jag gillar att diskutera. Kan störa mig på märkeshysterin och har varit på djursholmsfester där alla har samma märkesskor och liknande klädsel på sig. Typiskt har också killarna gått ut i köket etc senare och rökt cigarr. Uppfattar det som stereotypt och lite töntigt.

Ett klassperspektiv finns. Jag kan på rätt stående fot avgöra vilken klass någon kommer ifrån, jag har ju så att säga ett ben i varje samhällsdel. Arbetarklass, medelklass och även riktigt jävla hög överklass.
Jag pratade hovåsamerikanska, blev inbjuden till PG och Sten Allan, skulle bli egen företagare och författare (:yawn:), fick ett klubbmedlemskap i en golfklubb som konfirmationspresent. Och en bil, men det var snarare en parentes. Att man skulle få bil var underförstått.

I min familj diskuterade man dock, och vi blev bittra fiender, alltid, på slutet. Svalans bokklubb fanns och det vi hade en rejäl bokhylla bestående av böcker som ingen läste, förutom jag. Mycket romaner av Pearl S Buck.

Sedan bytte jag klass, blev interlektell och startade rockband. Typ. Mina föräldrar har jag inte pratat med på ett och ett halvt år. Men fattig kommer jag inte dö. Jorden kommer bli det nya guldet.

Rätt häpnadsväckande att så många är medelklass och lite pinsamt att jag satt mig själv som enda person som öfvre medelklass. Jag menade det inte så! Visste bara inte vad jag skulle svara, tryckte på knappen bara.

Var är proletariatet? Var är adeln? Bielke?

Jag saknar en definition att utgå ifrån. Det som jag tidigare lärt mig är att klass är föräldrarnas klasstillhörighet bestämmer barnens. Det har åtminstone du inte utgått ifrån så jag misstänker att olika personer har olika utgångspunkter. Exakt när och hur en klassresa och klassförändring görs/sker vet jag däremot inte.

Kanske finns det flera? Exempel; social, utbildningsmässig resp ekonomisk. Jag vet inte?

Vad krävs för att tillhöra övre medelklass t.ex?

Jag har två adelssläkter i släkten, båda på mödernet så därför räknar jag inte mig själv som tillhörande adeln eftersom den endast går på fädernet.

Jag har gjort en intellektuell klassresa, från arbetar/medelklassmentalitet till intellektuell "överklass". Det var inte nådigt vilka kulturskillnader på ett intellektuellt och socialt plan jag varit med om.

Ekonomiskt är inte klassresan speciellt stor, eftersom den intellektuella överklassen är masochister när det gäller att få betalt för sina gärningar. Kanske för att de redan har pengar att luta sig mot, eller cred från föräldrar etc.

Enligt Susanna Popova, vars bok jag läste som satte igång den här funderingen är klasstillhörighet helt enkelt en subjektiv upplevelse. Hennes bok handlar ju om överklass och där kunde det vara fråga om helt barskrapad knaperadel men som ändå dela vissa gemensamma nämnare, uppfostran, koder etc.

Sedan är jag ju som sagt osäker på min egen status men misstänker att jag tillhör medelklass på något sätt rent värderingsmässigt men att jag egentligen kommer från någon slags uppkomlingsmiljö, fd grovarbetardöttrar och bondesöner som visade sig dugliga på ett och annat sätt och tyckte det var fint att bo i ett stort hus.

Det där var lite intressant, har du lust att brodera ut?

En första sak är att ingen i min släkt riktigt kan säga vad jag håller på med eller vad jag jobbar med. Det anses ofta för abstrakt. Ibland är det frustrerande eftersom man känner sig ensam och inte kan förklara vad man håller på med.

En andra sak är den syn på ekonomi och fackliga rättigheter som är förhärskande inom akademien, vilken är den jag åsyftar på. Där du alltid är underbetald, jobbar utan att få betalt för det och har urusla arbetsvillkor. Det stöter sig diametralt från en arbetarkultur som baseras på starka fackliga förbund. I den frågan har jag hamnat i konflikt med arbetsgivarna inom akademien, när jag öppet problematiserat olika problem med arbetsrätten. Akademien är en slags kultur baserad på ekonomisk undergivenhet trots att du skall vara intellektuellt stark. Det är en extrem konkurrens pga de hårda villkoren för forskningsfinansiering, så många beter sig som regelrätta rövhål.

Koderna är helt annorlunda. Iofs skolas man in i det under resans gång, men akademien är mer procedurstyrd. Det bra är att jag lärt mig hålla tal
på middagar och föra mig i formella sammanhang. Jag har också lärt mig att dricka rödvin till jag stupar, och samtidigt föra en diskussion.

Det är skillnad på akademiska kulturerna på olika ställen. Akademien i Stockholm är ett intrikat nätverk a la franska kungahus med anor i generationer. Kulturetablissemanget är iblandat. Alla har en relation till varandra, och en status att skydda. En väldigt patriarkal kultur där du som kvinna (yngre än männen med högre utbildning) inte skall stöta dig med fel gubbar, eller vara för kaxig intellektuellt. Har du inte med dig alla informationer om människors relationer till varandra, eller slickar röv i skymundan, blir du utmanövrerad. Koden är: håll käft.

En bisarr sak är att du samtidigt kan hålla föreläsningar om kritiskt tänkande och att utmana och problematisera auktoriteter för studenter, samtidigt som det råder en kultur av tystnad och undergivenhet inom de akademiska organisationerna.

Kanske är jag lite överkritisk, för jag skall byta bransch. Det passar inte mig..:kaffe:

Helt OT men kanske intressant för högsta hönan
 

Vid ett annat närliggande universitet har man fått för sig att vara moderna...

http://www.newsdesk.se/pressroom/uu/...raftpaket-1580
Värt att notera är att de särskilda satsningarna inte någonstans har specificerats. :whistle:

Ja...visst är det fantastiskt...:D

Varför pinsamt? Förstår inte det...

Själv klassar jag mig nog som Obsklass...eeeh...menar, arbetarklass. Mamma jobbade Volvo. Pappa död. Jag är en..skata. Arbetarklass blir det väl då va? Ja, det får det bli.

WORK WORK til you die!

Och det är hit jag strävar. Jaja, dum får lida när jag pluggat färdigt! Kanske kommer till dig med gnäll om några år så får du lära mig att diskutera med rödvin i framstupa sidoläge.

Mina föräldrar har arbetat sig upp stenhårt, från Sovjet till Australien med $300 på fickan till Sverige med en rätt bra månadslön på faderns sida, och mor som kompletterar på sitt håll.

De har kunnat skicka iväg mig på tennistävlingar utomlands och hålla igång en regelrätt satsning inom sporten. Är inte förrän efteråt som jag börjar inse vilka äckliga summor det måste rört sig om.

Arbetarklass sedan flera generationer.

Jag tillhör en första klassens familj, med föräldrar av toppklass. :rolleyes:

Jag har gjort en genuin klassresa från lågstadiets 1a till högstadiets 9c. :whistle:

I övrigt anser jag klassbegreppet extremt fånigt och begränsande och tänker inte definiera mig själv som tillhörandes någon "klass". Det är enormt fånigt när man etiketteras utifrån sina föräldrars utbildning/ekonomi/yrke/bostadsort eller andra faktorer och därmed skapar en massa förutfattade meningar om vad man själv ska eller bör göra. Föreställningar om klasstillhörighet är som jag ser det en starkt bidragande orsak till att människor som egentligen vill bli akademiker inte blir det och tvärtom.

Jag tillåter inte andra att kategorisera mig själv och andra människor på det sättet.


:tjurig:

*slumpbump*

:o Jag har också gått i 1a och 9c!!! Scary!

Jag har gått i fem olika skolor i två olika städer men alltid gått i A. MÄrkligt när man tänker på det.

Jag har fått i 1-3a, 4-6b och 7-9c..:D

Fy fan var man kände sig vuxen när man började fyran...ja...eller redan ettan kände man sig i princip myndig...:proud:

Det var inte du som var den där lilla finniga tjejen i min klass som aldrig sade något? :unsure:

Om det var det, så förlåt att jag kastade det där suddgummit på dig...:skamsen:

från lägsta arbetarklass till jord och skogägande högadel

'det ni .. det är en resa det:kaffe:

... jag har alltid varit den där tjejen som ställer den där dumma frågan, den som alla sitter och ruvar på men ingen törs ställa. Så tyst, moi? Inte då. :D Finnarna slapp jag också.

Men om jag stöter på någon som fått suddgummin kastade på sig så ska jag berätta att du sagt förlåt. :yes:

Vi hade inga 9a, b och c utan 9Bo, Iv och Gu.
De två första bokstäverna i klassföreståndarens efternamn helt enkelt.

Jag kommer från OBS-klassen. Frågor på det? :unsure:

*slumpbump*

Nope, inga frågor. Det är uppfattat.