Aborter.
 

Hörde just på radio att en läkare vänt sig till Socialstyrelsen efter att en kvinna gjort två aborter pga. att fostret hade "fel" kön.
Kvinnan hade redan två döttrar och ville absolut ha en pojke, fostren hon aborterade var alltså flickor.
Hur ser ni på det?
Jag vet att många människor blir väldigt upprörda när man gör så och vill gärna diskutera frågan.

Min åsikt är att så länge man får göra abort för att man inte vill ha barn så är alla andra skäl också okej. Sen att JAG personligen inte skulle göra så är en annan sak (jag har kollat könet en gång).

I princip anser jag att man ska få göra abort av vilken anledning som helst och det skulle bli svårt att ha den abortlagstiftning vi har idag om det ska finnas vissa undantag.
Vilka ska bestämma undantagen och med vilken rätt?

Sist ska jag bara påpeka att jag är för fri abort och den lagstiftning vi har idag, jag stödjer även att utländska kvinnor får komma hit och göra abort om det är förbjudet i deras hemländer men abortfrågan verkar fortfarande vara kontroversiell, så vad är era synpunkter?

Eftersom vi har fri abort fram till viss vecka så förflyttas frågeställningen till vilka tester man får lov att göra och hur mycket information man skall få. T ex, varför skall man ge föräldrar information om könet egentligen? I Sverige? Fattar inte.

Uppenbarligen för att ingen har trott att folk skulle göra abort pga. den informationen..

Det är absurt att man kan göra abort utan konsekvenser. Jag menar, även om man gör abort för att man inte vill barnet, så borde man ställa ett antal frågor innan man gör abort igen av samma anledning.

Verkar helt kokko att göra abort pga fel kön. Har ingen annan kommentar till det hela, eftersom det verkar vara en knasig individ och sådana biter ingen lagstiftning på.

I så fall är hela Indiens miljardbefolkning knasig. :(

Jag känner inte till Indiens abortlagstiftning.

You lost me there. Om skälet är att barnet har fel kön så spelar väl inte abortlagstiftningen någon roll?

Varför ska man inte ge den informationen om föräldrar vill veta?

Jag har gjort ett fostervattenprov, då fick man välja om man ville veta eller inte och ringa upp och uppge ett speciellt nummer, vilket jag gjorde. Vet inte hur det fungerar idag, det här var några år sen.

Jag visste då att fostret var friskt men jag ville veta om det var en pojke eller flicka och nej, jag hade inte för avsikt att abortera fostret vad det än var.

Ja, men om det inte är tillåtet med abort där begår de trots allt en olaglig handling att ens göra abort.

Sedan sympatiserar jag väl inte rent krasst med de miljarder människor som väljer barn efter kön.

Nu var det på Rapport, det var Mälarsjukhuset i Eskilstuna som reagerat.
Första gången hade hon gjort fostervattenprov, andra fått beskedet via ultraljud.
Nu funderar man på om det är okej att tala om för blivande föräldrar vilket kön barnet har, skitdumt tycker jag.

Det enda sättet att undvika sånt är att skriva om hela abortlagstiftningen och då kan man även få in andra saker som gör att kvinnor ska nekas abort, vilket är helt förkastligt tycker jag.
Sveriges lag om rätt till fri abort är viktig att försvara enligt min åsikt.

Det är inte helt utan konsekvenser att göra abort, iaf om man är någorlunda normalt funtad. Det är en ganska vanlig uppfattning bland män att det inte är så stor sak, men det är det.
Jag gjorde det när jag var 15 ung och dum och jag kan än idag fundera på det och bli ledsen. Till mig ställdes det frågor och jag fick prata med både barnmorska och kurator. Fast det kanske var för att jag var så ung :unsure:

Jag tycker spontant att den där kvinnan är en idiot, fast å andra sidan kanske det var en välgärning för det ofödda barnet vad vet jag.

Vår abortlagsstiftning stöttar jag till fullo

Eftersom jag tycker det här är en intressant fråga att diskutera så ska jag väl också tillägga att jag aldrig gjort en abort, jag tror det är betydligt mer psykiskt påfrestande än vad många tror.
Jag har varit gravid (mig veterligen) tre gånger och alla de barnen har varit planerade, efterlängtade och blivit födda.
Jag anser dock att alla som tar det beslutet att göra abort har rätt till allt stöd och att moralisera över deras beslut är inte upp till mig att göra.

Jag kan ju säga såhär att när jag gjorde fostervattenprovet hade jag redan innan bestämt mig för att om det vore något fel på fostret hade jag gjort abort.
Nu var barnet friskt och jag erkänner att jag verkligen önskade mig en dotter och blev överlycklig när provet visade att det var en flicka men jag hade älskat en liten pojke precis lika mycket som jag älskar min lilla dotter.

Jag stödjer inte att man aborterar foster för att det är fel kön, jag skulle inte göra det men jag tycker att man ska få ha kvar rätten att veta vilket kön det är på barnet man väntar och att man ska få göra abort till 18:e veckan utan att tala om varför.
Jag är krass när det gäller aborter men jag vill gärna diskutera det eftersom så många verkar tycka att jag tycker fel här.

Det finns väl ett val, om man vill veta könet. Sköterskan som undersöker med ultraljudet ser ju det.

Vet folk i min bekantskapskrets som velat veta, och andra som inte velat det. Tror det är lite olika det där.

Själv skulle jag nog vänta och se vad det blev, så kan man ha vadslagning bland sina vänner...:D
Samt att det blir en liten överraskning.

Sedan kan jag tycka att är man i 18:e veckan har nästan halva graviditeten gått. Måste det inte vara helsikes svårt då? Att varit gravid så det märks och sedan föda fram barnet. Det skulle nog inte jag klara.

Jag har aldrig velat veta könet innan eftersom det ärligt talat inte spelat någon roll.
Nu har jag tre pojkar och det hade kanske varit kul med en tjej men det är inget jag tänkt på.

För mig vore det fullständigt främmande att göra abort pga av kön att däremot göra pga av att barnet är sjukt är en helt annan sak.

Då menar jag om det blivande barnet skulle lida av en plågsam jobbig sjukdom och skulle lida.
Då skulle jag inte tveka en sekund.
Handlar det om tex Downs Syndrom skulle jag inte gör abort eftersom en människa med Downs kan leva ett fullvärdigt bra liv på sina villkor.

Men varje människa måste få bestämma själv när det gäller aborter behåll vår lagstiftning precis som den är i dag.

I 18:e veckan har man ofta börjat känna fosterrörelser, ja men ett så ungt foster kan inte, idag överleva utanför livmodern.
Man brukar säga att de kan överleva från vecka 24-25 med vissa undantag naturligtvis, om de överlever kan de få andra skador men visst finns de som överlever utan skador, till vecka 24 får man väl göra abort med Socialstyrelsens medgivande i Sverige, då ska barnet vara svårt skadat eller att det medför betydande risk för modern att föda barnet om jag inte minns fel.

Jag tror att det är jättejobbigt med abort överhuvudtaget men ju längre tid desto värre naturligtvis.

De två första visste jag inte vad det var för kön på, bara den sista för då var jag så gammal att jag fick ta fostervattenprov.

När jag gjorde mitt fostervattenprov hade jag två superfina ungar redan, hade provet visat på DS hade jag aborterat det, låter kanske elakt men jag ville inte ha ett barn med en skada som kunde ses redan som foster.

Här kommer ytterligare en sak att fundera över, de som gör såna tester som fostervattenprov utsätter sig för en stor missfallsrisk men jag har märkt att väldigt många inte funderat över hur man ska hantera resultatet av provet utan blir helt ställda när de får reda på att barnet kan ha skador. För man måste innan man testar sånt vara rätt klar över hur man ska hantera det tycker jag och ja, jag skulle som jag tidigare sagt tagit abort.

Där håller jag med dig fullständigt man bör ha tagit ställning till om man kan hantera ett mindre positivt svar om man tar fostervattensprov.
Själv har jag aldrig tagit något eftersom jag konstigt nog inte ansågs ha åldern inne ens sista graviditeten.

Men jag minns att jag funderade väldigt mycket under sista graviditeten.
Det kändes som att jag hade utmanat ödet när jag blev gravid en tredje gång.
Ungefär som att jag gapade efter för mycket om jag förväntade mig att jag skulle få tre friska barn.

Jag har tack och lov aldrig behövt göra en abort och det beror sorgligt mer på tur än förstånd.
Men hade jag blivit gravid när jag var väldigt ung hade jag inte tvekat.

Precis så tänkte jag med när jag väntade mitt sista barn, som att jag utmanade ödet men lyckligtvis så gick det ju bra eller jag fuskade ju som sagt och kollade innan.

Det där med kön, och information, och abort, skulle ju lösa sig om man kunde få reda på könet men inte förrän senare i graviditeten, t ex v25 eller så.

Om nån bara "vill veta" så spelar det ju ingen roll om det blir efter v18.

Man får nog se det hela pragmatiskt, det är inte värt att peta i abortlagstiftningen bara för att några invandrarkärringar inte vill ha flickor till barn.

Håller man på att abortera helatiden föreligger ju en rätt stor risk för kommande missfall och sterilitet, får väl hoppas att det är det som drabbar den där kvinnan. Sedan får hennes man ta ut skilsmässa med skälet att hon är ofruktsam, så kan hon sitta där på sin kammare och ruttna.

Intressant att flera av er uppfattar det så. Jag uppfattar det helt tvärtom, att en abort alltid ska innebära stor vånda. Jag tror faktiskt många tjejer och kvinnor istället känner en stor skam och skuld över att de inte har tyckt att det var jobbigt. Diskuterade detta med en kompis som har gjort abort, och hon kände det som att hon var konstig som inte tyckte att aborten var jobbig. Det är ju lika tråkigt det, att det ska vara så stigmatiserat att inte må dåligt av en abort.

Angående det där med att se könet i förväg, hur tidigt kan man se det egentligen? Trodde det var betydligt senare än abortgränsen, men det var det uppenbarligen inte. Jag är definitivt inte för en striktare abortlag, och ett foster har ju inga lagliga rättigheter förrän vid en särskild vecka då det anses vara ett barn (om jag inte minns helt galet). Vad gäller den etiska frågan har jag nog ingen direkt åsikt. För egen räkning skulle inte könet spela någon roll och jag tycker det är lite motbjudande att leka Gud på det här viset. Men jag är inte heller förtjust i förbud. Kluven!

Det ligger nog någonting i det, det finns en mall om att det skall vara jobbigt att göra abort. Kuratorssamtal hit och dit kan nog bidra till det.
Jag tror att det är ytterst individuellt, det ena är inte mer empatiskt och fins än det andra.

Enligt vissa kristna falanger så är barnet inte en människa förrän det tagit sitt första andetag, dvs anden har kommit in i kroppen.

För dem måste ju en abort vara lika upphetsande som att gå på muggen. :unsure:

Nej man ska fan inte få abortera efter kön! Nu räcker det. :mad:

Det är nog ganska individuellt men säkert är det så att för en del tjejer är det inte en sån stor sak om man väl bestämt sig och tycker att man tar rätt beslut. Det känns ju konstigt om man ska behöva må dåligt för att man inte mår dåligt.
Själv så var jag ju ung och kände att mitt enda val var att göra abort. Jag kände mig jätteledsen efteråt och det kändes fel men ändå rätt om ni förstår.

Så underbart att höra någon säga detta! Trodde jag var ensam i hela världen om min uppfattning.
Mycket väl formulerat av dig, f ö.

Jag tycker det verkar skillnad på metod också.

Själv skulle jag nog må jävla dåligt av abortpillren, dvs att blöda som fan i flera dagar. plågas och "föda fram" en liten klump.

Nä, nedsövning och schwoop med en liten slang verkar bättre. Färdigt 30 min senare inkl uppvak.

På ett lite mer filosofiskt plan, så finns det mycket som talar för att många av våra "instinkter" helt enkelt är inlärda för att passa det sociala system vi lever i för tillfället. Föräldrakärlek t ex.. läste en ruggig essä, tror det var av Peter Englund, där han gick igenom hur den "konstruerades" fram från att ha varit icke-existerande.

Verkligheten ligger kanske mitt emellan.

För att inte tala om barnaskarans storlek. Från nio till två på en generation. Snyggt jobbat staten och kapitalet!

Bara det pjåskande jag håller på med TB indikerar att hundar snart har barnastatus.

Jag tror inte heller att man nödvändigtvis måste må dåligt av en abort.
Är man helt säker på att det inte finns något annat alternativ så ser jag ingen anledning att må dåligt.

Men om man är osäker på sina känslor och gör aborten pga av någon annan så tror jag nog att man kan må väldigt dåligt.

Sen tror jag att det är lättare att må dåligt av sin abort om man har barn sen förut.

...eller om man är gammal kärring som jag.
Skulle bara ta abort i yttersta nödfall, dvs totalt handikappat barn.

Det har visat sig att norrmännen (eller, "norrkvinnorna") är också duktiga på att göra abort när det inte passar dem:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2503977.svd

Snart går det säkert att kolla IQ, EQ och alla möjliga Q på barn.

Själv skulle jag vilja ha ett barn med stort EQ men måttligt IQ. Med för stor intelligens blir bara jobbigt för dem i livet.

Bäst vore det att föda en apa som kan klamra sig fast på ens axel på dagarna. Tror inte det är omöjligt att det kan bli så, eftersom jag klättrade ur spjälsängen väldigt tidigt själv. Sedan klättrade jag över balkonräcket och ställde mig mitt i ett mopedgäng med killar, och hängde med dem i blöjor och napp. Där hittade mina föräldrar mig.

http://www.munky.net/wp-content/uploads/monkey_baby.jpg <- Mröff med bebis.

Här har du en och beskrivningen passar perfekt in på mig!

Hahahaha, med tanke på din avatar och bilden av mig i denna tråd tycker jag nästan att vi verkar ha giftastycke..:D

Vad tycker du om mina boobs på bilden?

Abort är ett fromt och lagligt sätt att mörda en blivande individ, hur man än ser på saken.

Ja,hm..., tack jag avstår. Jag vill inte ytterligare apa mig!

Det beror ju på om man ser ett foster som en blivande individ eller inte. Ett foster blir ett barn först när det är 35 cm långt och/eller 28 veckor gammalt. Innan dess är det just ett foster utan några direkta rättigheter.

Vem avgör det? Lagstiftningen? Var och en?

Jag är inte emot abort men jag tycker det finns en orättvis demonisering av abortmotståndare. Det är klart att det är en slags mord, om barnläkaren som just nu sitter inne för att ha stängt ned livsuppehållande åtgärder kan åtalas för mord så borde det ju rimligen vara lika mycket mord att ta död på ett fullt funktionsdugligt foster.
Jag tycker man skall skippa skitpratet och helt enkelt säga att det bara är mamman som bestämmer, ingen annan har något att säga till om helt enkelt.

Ett foster är inte livsdugligt innan en viss vecka, det kan inte leva utanför moderns kropp eller ens med all tillgänglig teknisk utrustning. Därför ser lagstiftningen ut som en gör. Vilket jag tycker är bra. Det handlar om kvinnans självbestämmande över sin kropp.


Skulle icke ansvarstagande män få bestämma skulle väl aborter förekomma titt som tätt. Då skulle det rumlas runt utan skydd, sedan skulle kvinnan få ta abort på löpande band. För det skall nuppas utan att det blir barn. Nu talar jag inte om ansvarstagande män dock.

Najs scenario, ayatollah Skummis!