Broder Daniel forever!
 

http://i198.photobucket.com/albums/a...h_MVI_3134.jpg

http://i198.photobucket.com/albums/a...h_MVI_3138.jpg

http://i198.photobucket.com/albums/a...h_MVI_3139.jpg

http://i198.photobucket.com/albums/a...h_MVI_3140.jpg

http://i198.photobucket.com/albums/a...h_MVI_3141.jpg

Stanna alla klockor. Sätt segel på era hjärtan. För nu är det slut. Broder Daniel har gått ur tiden.

Hur var stämningen sorgsen eller kändes det som att det var helt rätt att det tog slut nu?

Jag hade nog gråtit en skvätt till When We Were Winning min favorit låt med Broder Daniel.

Det fanns ingen återvändo, och jag tycker att det var rätt beslut. Ett slags bokslut över sexton jävla års svensk musikhistoria som började i en skitig replokal i Gårda typ och som slutade med att Anders den jävla galningen går och hoppar i havet. Så den här konserten var både för honom och för fansen.
För mig är det sorgligt, ja tredubbelt på många sätt. Så nog fan fällde jag en tår, men det kändes viktigt att stå där. Jag kunde stått i tornet med perfekt utsikt och bästa ljudet man kunde tänka sig, men det var viktigt för mig att stå där mitt i ett jävla hav med 20.000 pandor som böljade fram och tillbaka och vrålade och grät. Som enda muskel av komprimerad ångest, glädje, kåthet, längtan sorg om vartannat. Precis som det var för sexton sjutton år sedan på klubb hemulen, Magasinet, Göteborg Sverige, och jag kom hem med mina nya vita jeans helt trasiga och blodiga vid knäna eftersom jag definivt skulle kneedroppa och krypa omkring på scengolvet som var fullt av glassplitter och hånglande tonåringar (jag med) medan Henrik gjorde sitt bästa för att slå sönder det nyligen investerade trumsetet som kostade tio socialbidrag typ.

Mamma var nog inte så glad men mig gjorde det det samma. Jag skulle göra det igen, anytime. Någonstans visste vi som var där, att där och då skapades historia, något helt nytt. Nu är den historien slut, allt vi har är minnen. Räknar våra revben.

Oj va bra du beskrev det där.
Vad skönt att du fick vara med.

Finns lite bakgrundshistoria i denna tråden.

http://moderskeppet.net/showthread.p...=broder+daniel

Ja nu förstår jag ännu bättre hur viktigt det var för dig att vara med.
Jag förstår också att det var många känslor inblandade.

Det som gör mig helt jävla pulserande indignerad just nu är att den tråden ligger på ett forum vars ägare valt att stänga av mig på helt godtyckliga och bitvis surrealistiska grunder. Jag kan inte ens öppna mina egna poster från den här datorn. Känns som att bli våldtagen att jag har bitar av mitt liv nedplöjt där. Radera dem hellre, rubbet. Ynkryggar.

BD BD, Anders var den kompromisslösaste människan som jag någonsin träffat, stundtals riktigt jävla elak pga dåligt ölsinne etc, han kunde bara be en person försvinna från jordens yta för att han/hon gillade fel band och de ville verkligen göra det, han hade någon jävla pondus på det sättet, han satte verkligen hela sin existens på spe3l över något tillsynes helt ytligt. Men han tog smällen också, reparerade sina misstag. Men att han var en man för sitt ord är det nog ingen som betvivlar idag. Han gick i graven för den där kompromisslösheten, hellre att han dog än att han sällade sig till ynkryggarna.

Jag vet ingenting om vad som hände där borta eftersom jag inte skrev särskilt mycket där alls.
Sista månaderna har jag inte skrivit eller läst någonting.

Men jag tycker det är tråkigt att du ska behöva känna så.

Jag har också haft ett par vänner som valt att ta sina liv och ett gemensamt drag hos dom alla var just kompromisslöshet.

Så jag antar att det är en egenskap man måste ha för att göra det valet.
Vare sig det är en impuls eller noga planerat.

Äckliga klimateriesvettningar överallt...har det någonsin existerat något mer patetiskt än Broder Daniel? :(

Jag tror att sådant exempel just gav sig själv känna i tråden.