Jag läste ut "Exit Kalahari" igår, den var mycket läsvärd och lättläst, nu har jag börjat i "Smuts" av Katarina Wennstam, den verkar rätt bra.

Jaha, nu trillade det in en till bok i min brevlåda.

Alaa al-Aswany - Yacoubians hus.

Längtar till jag får börja läsa den. Handlar om händelser i ett hus i Kairo.
Kairo är min favoritstad, kanske skulle man skaffa en liten sommarlägenhet där. Priserna är hyfsat billiga i vissa kvarter. :hmm:

Jag har gått med i EN till bokklubb.

Alhambras bokklubb.


Nu är jag medlem i fem stycken...:proud:

Slå det, den som kan...

Jag läser Slam av Nick Hornby just nu.
Den har legat så länge i min bokhylla att jag hade glömt den.
Men jag hittade igen den när jag storstädade och möblerade om i Lördags.

Den är i alla fall väldigt bra rolig men ändå allvarlig.

Jag är en fanatisk deckarfan, jag läste Miinette Walters "Djävulens fjäder" den får 3 stjärnor av mig, slutet var lite dåligt och en del där i mellan var inte riktigt så bra som det kunde vara men bra deckare. Läs. :)

Då kan jag rekommendera dig Johan Theorins deckare.
Jag fick dom i julklapp och dom var bra och lite annorlunda.

Skummtimmen och Nattfåk heter dom och utspelar sig på Öland.

[quote=Miriam;34276]Då kan jag rekommendera dig Johan Theorins deckare.
Jag fick dom i julklapp och dom var bra och lite annorlunda.

Skummtimmen och Nattfåk heter dom och utspelar sig på Öland.[/qu

Skumtimmen har jag läst, den var otäckt bra.
Nattfåk får jag önska mig.

Jag läser Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein.

Det är en bra men otäck bok och det märks att hon var inne i en maniskt skov när hon skrev boken.
Jag hoppas att hon inte kommer att ångra att hon skrev den för den är väldigt utlämnande.

Den verkar lite spännande, också för att författarinnan försvann dagen den kom ut och återfanns.

Själv har jag fått en bok jag glömt avbeställa. Så nu blir det till att läsa Michael Pollan - Till matens försvar...:trist:

Jag läser nu ett nummer av tidningen Café. Köpte den för att man fick ett par fina strumpor med på köpet.

Dessutom är jag synnerligen intresserad av vad karlarna får lära sig av den. Mycket spännande läsning. Nu väntar en intervju med Plura där han bl.a. skall prata om bearnaisesås.

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini som också skrev Flyga Drake vilken jag fick i vinst på MS.
Bägge böckerna är otroligt bra, handlar om Afghanistan men är skönlitteratur.
Bägge finns i pocket, köp och läs!
:)

Röda Draken har jag läst, pratade faktiskt om den över en pizza idag, men det är inte samma va? :unsure:

Nej, det är inte samma, Röda Draken är en thriller av Thomas Harris (ja, jag googlade) :D

De här är mer romaner men de är riktigt bra och otroligt välskrivna, jag kan varmt rekommendera dem fast de är inte direkt thrillers men spännande och intressanta.

Jag larvade mig bara. :D

Meh, här är man seriös och berättar om böcker och så tramsar du bara, är det verkligen okej? :unsure:




:D

Just nu läser jag en bok av Ian Rankin, men jag har glömt bort vad den heter. Tyvärr kommer jag att ha glömt bort innehållet efteråt, även om den är riktigt bra.

Han skriver rätt bra tycker jag. :)

Han är en av mina favvisar. I princip alla böcker från Minotaur är toppen! Tyvärr flyter alla böcker med manliga deckare och kvinnliga medarbetare ihop, så jag glömmer lätt bort i vilken bok jag läste vad...

Mmm....
Minotaur ger faktiskt ut himla bra deckare, jag köper dem allihop och älskar dem fast jag kan hålla med om att det blir lite rörigt att hålla reda på dem alla. :)

Tusen strålande solar tyckte jag faktiskt var snäppet bättre än flyga drake.
Fast båda var bra.
Jag tyckte om att böckerna inte var enbart negativa mot Afghanistan utan även beskrev mycket fint där.
Samma när det gällde Islam som så ofta nuförtiden beskrivs i väldigt negativa ordalag.

Jag håller på med Conn Igguldens böcker om Julius Ceasar.
I like. :kaffe:

Nu skall jag sätta tänderna i Ann Heberlein - Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.

Den läste jag för ett par veckor sedan.
Den var bra men jag mår alltid lite dålig när människor lämnar ut sig själva så där.
Jag tror alltid dom ska ångra sig sedan.
Bara för att jag skulle göra det.

Jag skall läsa och se om jag får samma känsla.
Iofs har författare ofta lämnat ut sig i världshistorien, tänker då t.ex. på alla karlar som skrivit om missbruk. August Stringberg gjorde väl en sådan grej, iofs mindre självreflekterande då han skyllde allt på t.ex. en internationell kvinnokonspiration.

Jo men jag fick känslan av att hon skrev en stor del av boken när hon var manisk.
Då är det nog lätt att ångra sig när man landar.

Det ska bli intressant att höra om du känner samma.

Ja, de skall bli intressant att se hur jag känner när jag läser den.

Har läst en stor del av boken, och tycker inte alls den är jobbigt utlämnande på ett sådant sätt hon behöver skämmas över. Boken har ju lång tid tröskats genom förlaget och ide fick hon dessutom förskott för, så det verkar inte ha varit ett förhastat beslut från hennes sida.

Inte heller är jag säker på att hon skrev den under ett manisk skov, utan mer det stadium innan dvs hypomanin vilket hon själv beskriver som hennes mest produktiva stadium. Det är ett tillstånd som många kreativa/intellektuella människor befinner sig i när de producerar saker, även om det för de flesta aldrig spiller över i bipolär sjukdom eller ens depressioner.

Hon är ju en beläst person, med en på ytan fin karriär inom en svår bransch. Kontrasten mellan att på ett sätt fungera professionellt (i föreläsningar, tv- och radioframträdanden etc etc) och sedan vara ett totalt psykiskt vrak är något som kan uppfattas som en motsägelse. Enligt min erfarenhet är det så det funkar. En slags autopilot där det intellektuella tar över för att genomföra olika saker, där känslorna som finns där under bryter ut efteråt eller/och innan.

Det som ev. kan uppröra människor tror jag är hennes skriverier om självmord trots att hon har barn. Det är ju ett tabu om något att ens tänka den tanken, men hon problematiserar ju det hela med självmord både på ett filosofiskt plan och tar också med ansvaret inför andra (speciellt barnen) som förmodligen gör aldrig tar det steget även om tanken alltid finns där när ångesten slår till med stor kraft.

Hennes beskrivning av ångestens filt över ett liv är mycket pricksäker, vilken hon också skriver om utifrån filosofiska och samhällsteoreiska resonemang av olika teoretiker. På ett "lättsamt" sätt dessutom.

Inledningen på boken är brilliant, dvs den om väntrummet på psykakuten på St.Lars.

Varför tyckte du den var självutlämnande, Miriam?

Jag vet inte jag tycker bara det.
Antagligen för att jag inte själv skulle kunna berätta såna där saker så öppet.
Vissa saker håller man käft om.
Så är jag uppfostrad.
Vilket inte har visat sig vara så bra utan i stället fått mig att fatta väldigt dåliga beslut.


Men jag håller med dig boken är bra och viktig.
Det är tur att det finns modiga människor som törs berätta så andra får en chans att förstå.

Men jag tror fortfarande att vissa delar av boken skrevs när hon var i en manisk period.

Sen är det väldigt tabu med mammor och självmord och det känns jobbigt att läsa om det.
Jag är säker på att alla människor i bland har varit färdiga att ge upp även vi mammor.
Alltså kan det kännas väldigt skönt att veta att vi inte är ensamma.
Men jobbigt om det är för nära inpå.

En del passager kapitel är "flippade" på ett lite maniskt sätt, tycker iofs jag också.

Vet inte om man gör mer eller mindre destruktiva saker om man öppet redovisar hur man mår, kan tänka mig faktiskt att summan bli ungefär densamma.

Några meningar i boken är så jäkla bra om självdestruktivitet/självmedicinering när man mår dåligt.

Jag började i en deckare igår kväll.

Richard Montanari: Dödsscen, kameran ljuger aldrig.

Hans förra bok (En sista bön) var extremt spännande och otäck, den här verkar ännu läskigare.

Detta år skiter jag i den stora bokrean, men kunde inte riktigt hålla mig utan köpte GW Perssons Den som dödar draken igår på Konsum.

Jag älskar skildringen av Evert Bäckström. Han är min favoritkommissarie.:lol:

Lonely planet guide to Mexico

Jag läser om en bok av Douglas Coupland den heter Girlfriend in a coma.
Det var länge sedan jag läste den och jag hade inget oläst hemma.

Douglas Coupland är en av mina favoritförfattare har ni inte läst något av honom så gör det.

Coupland är en rolig en.

Övergivna platser av han Jörnmark.

Lagtextsamling i arbetsrätt, tyvärr.

Hugh Cornwells självbiografi A Multitude of Sins.

+1

Har den som talbok. Ska nog lyssna på den igen.

Annars läser jag Flyga drake (men det går trögt).

Jag har läst fyra skräck/kärleks böcker Stephenie Meyer.
Den 1:a heter "om jag kunde drömma" och de handlar om en tonårs tjej i en Amerikansk småstad som möter ett gäng vampyrer.
Det sköna med dessa böcker är bla att vampyrerna inte har huggtänder.

Bok ett finns visst som film under namnet "Twilight"

Läser just nu om Volodjas bröder, en gammal sovjetisk ungdomsroman om friluftsliv och manlig vänskap.