Sedan du kom ville hon inte ta fler risker?

Äh, bara skoja. Jag har också nyupptäckta kusiner.

Elller så blev jag perfekt? Men visst är det lite lågt att skämta om sådant i i en sådan här tråd.:D

Tack, Skummis! Förvånad och glad över din post!

Ganska intressant utfall på min i berusningens knipslughet ihoptotade empati/sympatitest; ett klipp&klister från en skämt-site där jag i testsyfte fipplade med lite namn, och i denna tråd där jag skrev att jag mådde dåligt för att min mamma dog medan jag höll henne ihanden. I förrgår.

Och vilken fick mest respons? ....:unsure:

Är fantastiskt bitter på mig själv över att jag försökt varit stöttande och trevlig mot andra forumiter, skrivit uppmuntrande alt. tröstande, hållit med i diskussioner även om jag vid en del tillfällen gjort det enbart på grund av postaren då personen ifråga varit ute på pinsam cykeltur.
Helt enkelt försökt varit en bra människa även på nätet.

Nu är jag bittert självömkande vilket är rejält pinsamt så här slutar posten.

Du får vara glad över att du är en bättre människa än oss andra. Jag menar, är man inte empatisk online och skriver något beklagande till någon man öht inte känner eller ens tilltalat förut, ja då är man rena rama sociopaten.

Salud! :kaffe:

Min pappa blev strödd i en minneslund 1980.
Jag har aldrig varit där.



Så här ska jag ha det

http://i19.photobucket.com/albums/b2...n/gravsten.jpg

Någonting i stil med det här har jag tänkt mig, dock har jag inte kommit på någon bra inskription ännu :)

http://unwrittenthesalonforwriters.f...tonehenge2.jpg

Sorry Koolaid jag hade helt enkelt missat det du skrev.. därför avsaknad av kommentar
jag var med när min brorsa dog i lungcancer och det är det värsta jag har varit med om, att sen va den som renoverade hans lägenhet inför försäljning var ochså rätt slitande, den lägenhet där jag och han hade suttit och lirat och druckit vin... att vi var vänner och inte bara bröder på ett djupt plan.. det gör att jag åker till den där förbannade minneslunden

när morsan dog nu i juli så klarade jag inte av att vara kvar

jag åkte hem 02.15 och hon dog 02.35...
men henne känner jag bara en saknad inför...

iallafall det är rätt skönt och avkopplande att sitta där vid minneslunden , i skymningen och minnas...


ähh det blev väl introvert, som vanligt men du skall veta att jag vet vad du går igenom

vi får fortfarande papper och inkassokrav till morsan.. en räkning har gått till fogden, tänk om hon hade vetat det
det hade tatt livet av henne en gång till

Missade också det där Koolis.
Satan så bittert. Och märkligt. och tragiskt och alldeles, alldeles förfärligt.
Jag beklagar.

Ditt inlägg väcker mycket frågor och tankar.

Själv har jag varit med två gånger när min mamma dött. En gång av blodförgiftning, i garaget utanför SÖS-akuten. Hon var nyopererad i grovtarmen efter en canceroperation. Jag var på besök hemma hos henne och hon var riktigt illa däran så jag jag hjälpte henne ut i bilen och körde mot SÖS. När jag hjälpte henne ur bilen sjönk hon ihop och dog. Som tur var kom just en läkare och sjuksköterska ut och kunde hjälpa till, så de fick igång henne igen. Någon månad senare var hon fortfarande kvar på sjukhuset och jag var på besök. Rätt var det är vänder hon ögonen inåt och utstöter ljud jag aldrig hört från en människa förut. Sen går luften ur henne och hon bara dör. Jag skrek på hjälp och läkarna kom farande...och fick igång henne igen!
Nästa gång blir tredje gången gillt och det blir jag som kommer att hitta henne, kall och blek. Jag åker till henne ofta, det är hon som är hundvakt bl.a., och varje gång jag tar i dörrhandtaget undrar jag om det är idag det kommer att ske.

Jag åker till kyrkogården en gång i månaden ungefär.

Jag får lite dåligt samvete av min otrevliga post några inlägg upp.

Menade han att det där om mamman var på skämt och att han kommit fram till vi var oempatiska? Det var så jag uppfattade det men kanske har fel?