Från homosexualitet till neutralitet.

Imponerande, men jag förstår inte riktigt.

Hur hänger "neutraliteten" ihop med homosexualiteten...egentligen.

Det här tycker jag var ett intressant debattinlägg som jag dessutom i mångt och mycket håller med om.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=820399

Mycket bra. Jag håller med. :yes:

Fast jag håller med honom, och tycker dessutom att hans liknelse är välk mycket bra.

Är man medelklass så har man rätten att säga vad man tycker, medan övre medelklass skiter fullständigt i politik. Bara i Stockholm har sossarna lite att säga, resten av landet styrs av socialdemokrater. Därför vet Stockholmarna inte vad som händer ute i landet, men å andra sidan skiter de flesta i det även om man kunde ha koll.

Vi har inga terrorister som hotar landet, vi upplever inga katastrofer, vi har inga fiender. Därför har vi NOLL beredskap. Vi är så starka att vi behöver inte ens någon j-ä union... Men vi vill samtidigt inte att folk bokar några möten efter 15, så att man hinner hämta barnet från dagisen. :rolleyes:

Ja. Stockholm är en tillväxtregion. Och det finns många lediga markområden norr om stan. I närheten av t.ex. Mörby Centrum.

Det håller jag med om. En stor sluten medelklass-blobb, lever ganska tryggt. Där är det mest dagis, husrenoveringar etc som uppehåller tankearbetet.

Men långinkomsttagarna ökar och ökar. Unga, Ensamstående med barn, etc etc...

Facken håller på att nerdmonteras lagom till en förväntad långkonjunktur.

Fast varför är det så? :unsure:

När livet är så stressigt som det är med heltidsarbete, barn på dagis, alltid effektiv, tjäna pengar, vara bra förälder så orkar man inte bry sig om mer än det.
Jag har varit i den där rundgången en gång och till sist bestämde jag mig för att det inte var värt det och hoppade av, det har jag fått mycket skit för.

Rent krasst tycker jag de flesta verkar klaga i den snurren. Husrenoveringarna verkar komma ganska klockrent vid samma tidpunkt för hela gänget. Undrar om inte livet blir till ett "projekt" som skall färdigställas i vissa etapper.. OM man levt för mycket med bara projektet så blir det skilsmässa när det inte finns så mycket mer att renovera vid 40+. Då är projektet slut, rent krasst.

Nu klagar jag rätt mycket också. Så vi är väl klagnissar allesammans.

Att man har lite tid för politik är det ingen tvekan om. Däremot tror jag att tryggheten i Sveriges neutralitet har också bidragit till att man inte orkar bry sig.

Om man hade levt i ett land som drabbades av terrorism så skulle man nog vara mer engagerad. Vi ratar amerikaner när det gäller deras syn på politik (enbart två partier? Duh!), men vi har det nog inte mycket annorlunda. Sossarna och högern, sedan tar det slut.

Grejen verkar snarare ha att göra med att vi inte varit hårt involverad i krig på hyfsat länge. Inte neutraliteten/alliansfriheten som sådan.

Så jäkla neutrala var inte Sverige under WW2. Det satt en nassaglad kung på tronen, nassarna fick järn samt flytta trupper genom landet etc etc.

Efter det så slickade vi jänkarna i röven. Neutraliteten har ofta främst definierats gentemot kommunismen.