Jag har även ett morbit intresse av sjukhusserier. :skamsen:

Den konstigaste i min släkt var nog annars min farmor, bara tanken på att min pappa envist ville bli begravd i samma grav som hon gör att jag undviker den.

Sjukhusserier tittar jag däremot aldrig på. Det är inte så bra när man är hypokondriker eller vad tusan jag nu är, fruktansvärt rädd för att bli dödligt sjuk eller dö är jag iaf. :skamsen: Jag klarar knappt av att prata om vissa sjukdomar ens. Men jag tränar.

Alla konstiga i min släkt lever fortfarande. :D

Ibland tänker jag att jag är luft i historien. Vad har jag Uträttat? Vad skall det stå på en gravsten om mig?

Jag tänker fortfarande i futurum. Men äh, måste det vara så allvarligt?
Gillar att gå till kyrkogårdar, det är vackert. Thats why.

Jag är också hypokondriker, grejen med sjukhusserier är att man har koll på läget och jag känner mig så frisk när jag tittar på dem. :D

Jag tycker bara att det är obehagligt, utom möjligen Scrubs då, fast det var länge sen jag såg det. :D

dom är där allihop nu.. förutom syrran då
varje gång jag tänker på det vill jag grina och det snörper ihop...
minneslunden en gång i veckan ungefär, jag brukare ta det när jag är i stan och har repat ungefär vid 21.30

känns rätt gott att sitta där ensam och snacka med dårarna.....

Alla helgon är också grymt.. satan vad fint det är då
hela jävla sankt sigfrid ,
lyser

Förstår dig, Potäten, har lillasyster begravd sedan 2003 och igår så höll jag mamma i handen när hon avled efter flera veckor på hospice.
En tom och för mig lite frågande känsla då jag inte har haft kontakt med mamma på ~20år.
Men hon ville att jag skulle ta hand om allt det praktiska så det har jag gjort, sålt hus och sommarstuga, bilar och en del möbler med antikvärde och som varken jag eller min bror ville ha.
Allt är ordnat och advokaten får det lättaste boutredningsuppdraget någonsin.

Det jobbiga är de frågor som dykt upp av rent praktisk natur - att mamma ville att jag skall ta hennes släktnamn bl.a. och en del annat som kom fram gnm det jobb jag gjorde med boets papper. Vilket var anledningen tilll att jag blev tillfrågad av mamma om att ta hand om just den biten.

Men allt löser sig.

Tillbaks till min uisge beatha.

Trist, koolaid. Begriper men begriper inte ändå. Du är modig som skriver om det i alla fall.

Fråga: hur ofta besöker du en kyrkogård?
Svar: Nevvah.

En konstig sak som dök upp vid min mors död var att jag ovetandes har två halvsyskon. Den hemligheten tog hon med sig i graven och varför dom blev bortadopterade vet jag fortfarande inte?:(