Jag är inte speciellt rädd för cancer. Rädd för att dö är jag bara när jag flyger. Sedan har jag många gånger velat dö, men inte gjort något åt det.

Du och jag möffen eller är det bara jag som tror på ödet? Madrid nästa?:kaffe:

Ingen cynism överhuvudtaget. När jag läser rotposten fattar jag inte om du vill diskutera döden eller cancer. Därför frågade jag.

Konstigt tanke, eftersom du gillar att flyga.

Jag är rädd för att drunkna. Gillar inte simma, så jag hade nog gett upp fort om jag skulle vara inblandad i en sjöolycka.

Jag har funderat mycket på döden, inte enbart på självmord, utan om man skulle inse att man är på väg att dö sekunderna innan. Jag har ju blivit opererat ett par gånger, och svimmat efter en mc-olycka, så jag vet hur känns att somna långsamt. Men jag har aldrig tänkt att det skulle bli min sista sömn.

Därför har jag alltid undrat om man någon gång inser att "this is the end".

Självmord kommer jag nog inte att begå. Funderat på det tillräckligt länge för att inse att det inte är min grej. Senast när jag försökte var jag 17. Jag dog inte tyvärr; för vitaminpiller, oavsett antal, duger tydligen inte... :skamsen:

Jag är jätterädd både för att dö och att få cancer.
Dels vill jag inte dö eller ibland vill jag det men innerst inne så vill jag absolut inte det, att få cancer verkar så enormt deprimerande och jobbigt, en lång resa fram till det oundviklga med jobbiga behandlingar, smärtor och andra svåra biverkningar samtidigt som det kanske är det bästa (?) för ens anhöriga, de har gott om tid att vänja sig vid att man försvinner.

Tidigare har jag alltid tyckt att det bästa för mig vore att dö snabbt men å andra sidan om man har tid på sig hinner man ta farväl av de man älskar?
Ja, jag vet inte riktigt, mina föräldrar dog väldigt hastigt och i allafall mamma alldeles för tidigt, jag hann inte säga adjö, det var bra för henne men traumatiskt för mig.

Jag vill inte dö men det måste man ju, det är det enda man vet riktigt säkert om livet, att man dör. Jag hoppas jag slipper lämna livet i ångest som jag tror man känner vid drunkning eller flygplansolyckor, när man vet att det är kört men bara väntar på att det ska ta slut.

Klart att jag är rädd för att dö, inte för döden i sig, men jag har verkligen inte lust att lämna Lill-Evert just nu. Om Lill-Evert däremot av någon anledning skulle dö kan jag inte se någon annan utväg än att följa honom.

Det där har jag funderat mycket över, om ens barn skulle dö.
Jag kan inte tänka mig något värre än att ett av ens barn skulle dö (eller alla tre), det vore så fruktansvärt att jag inte vet hur jag skulle kunna överleva det.
Menar du att du skulle begå självmord om Lill-Evert dog? Jag kan förstå att man tänker tanken men löser det något?
Jag vet inte, jag har inga lösningar eller svar men samtidigt finns det ju människor som mist sina barn och som orkar leva vidare.
Hoppas jag aldrig behöver ställas inför en sådan situation.

Di gamle vet när de skall dö. Mormor sa länge att jag lämnar er inte så länge ni inte är redo, för märkligt nog kommer en sådan tid, när man är beredd att släppa en människa och låta henne vila. För att tiden är en grym husbonde, och att det är dags.
Mormor togs in till julen, alla organen kollapsade en efter en, ett två tre.
Hon hade ändå överlevt åtskilliga hjärtattacker, tog nitroglycerin för att inte proppskåpet skulle ryka. Men denna gången var det en annan känsla.

Jag minns hur vi hälsade på henne, vi stod runt hennes säng och jag gav henne en bok i julklapp som jag nånsans innerst inne visste att hon aldrig skulle hinna läsa ut. Trots det glättiga omslaget.

Min mormor var över 90 när hon dog men då var hon redo för det, hon ville dö, så önskar jag att det blir för mig också men jag tror dessvärre inte att det blir så.

Jag har bara ett enda barn och ja, den tanken har slagit mig många gånger, men jag hoppas givetvis att jag inte ställs inför det avgörandet och att, om det skulle ske, att jag är tillräckligt förståndig för att tänka i annorlunda banor. Men ja, Lill-Evert, det finns verkligen inte något annat som betyder lika mycket för mig som vad han gör. Jag skulle nog inte klara hans eventuella bortgång.