Men skulle de verkligen göra det i ett skarpt läge? Gissar att det är teoretiskt resonemang från människor som inte har barn.

Sen vet jag inte om det är ett mer egoistiskt val att välja sin partner? Låter som man ser barn som "jobb" och partners står för "nöje".

Kvinnan jag nämnde tidigare hade barn men påstod att hon skulle välja sin man. Vad hon verkligen skulle göra i en akutsituation vet jag inte, det är ju en rent hypotetisk fråga.

Frågan är ju så hypotetisk att jag trodde den var ett skämt.
Visst, en intressant frågeställning ur ett navelskådande perspektiv, men i verkliga livet tror jag ingen gör valet överhuvudtaget. Man kalkylerar inte kallt att det tar 96 sekunder att väcka A, ytterligare 42 sekunder att väcka B, det tar 102 sekunder innan det är övertänt - alltså får B ligga kvar.
Det råder panik, och det enda som rör sig i huvudet är socialdemokraternas gamla slogan "Alla ska med". Så brukar det bli. Antingen kommer alla ut med skador, eller också kommer ingen ut.
I fallen där någon blivit kvar har det redan varit försent, man har vaknat när det redan är övertänt, eller också sker det medan man är och väcker/hjälper någon annan. För när det väl är övertänt är det ingen som går in igen. Det är ett eldhav där själva luften tycks brinna och omöjliggör tankar på att gå in i princip alla sinnestillstånd utom de suicidala.

Det prioriterande valet kommer aldrig att göras. Tror jag iallafall.

Vilket konstigt resonerande. Att allt är självklart här i världen, och funderingar utanför den ramen är skrattretande. Låt mig gissa, filosofi är inte ett ämne som intresserar dig?

*göra svepande fredsgest*

Filosofiprofessor Göran Hermeren har svarat på en liknande fråga, i fråga Lund.
Han sa att i praktiken kommer alla att göra samma val (barnet). Varför minns jag inte.

Men då kan väl frågan anses besvarad, då. :unsure: Han var ju filosof.

Var får du skrattretande från?
Och vad är det som är självklart?

Jag tycker du resonerar konstigt. När jag svarar helt åt skogen i första posten säger du ingenting, och när jag försöker filosofera runt ämnet på ett seriöst sätt så får jag skäll.

Eller filosoferade jag utanför dina ramar?

Fast du svarar inte på frågan utan du börjar med att tala om att du trodde min fråga var ett skämt. Där fick jag skrattretande ifrån. Du kanske menade det som något positivt men det tvivlar jag på.

Vi kan låta tråden dö eftersom det tydligen var en idiotisk fråga.

Jag håller helt med. Det är lätt att vara vardagshjälte när man sitter hemma, "jag kan rädda bägge minsann!".

Så tänker jag också, ett barn är litet, det går säkert att springa iväg med ett barn och partner under varje arm...

Men jag får en känsla om att man kommer att tänka "skit i honom/henne" (barnet eller partnern) när det kommer till kritan, i bråkdel av en sekund. Vettefan...

Jag inser att jag framstått som dryg; för detta ber jag om ursäkt.
Ingen fråga är löjlig nog att inte kunna diskuteras, och denna kvalar inte på något sätt in i det segmentet.

Kärnan i mitt resonemang är dock att i extrema situationer såsom brand, så finns det inte så många val. Det måste gå fort, och man gör vad man kan. Däremot är själva brandförloppet sådant att själva frågeställningen faller. Man vet inte när övertändningen sker, det är helt omöjligt att veta. Därigenom faller frågan för mig. Man har inte den beräknade tiden som faktor.
I annat scenario kan säkert frågeställningen uppstå, och det är ju själva kärnan i ditt resonemang. Tänk en sjunkande färja, där själva olycksförfarandet har en tidsmässigt linjär utveckling, och det tar si och så lång tid att hämta upp respektive anhörig.

På det kan jag bara svara: Vet ej. Jag har inga egna barn och kan följaktligen inte svara på frågan på ett realistiskt sätt.

Återigen, ber om ursäkt om du blev kränkt.

Om barnet varit helt nyfött hade jag nog valt min partner, föreställer mig att kanske inte känslorna för barnet växt sig så starka vid det laget att de konkurrerar ut de jag har för min partner, sedan kan man ju alltid få fler barn. Men det är helt hypotetiskt, jag vet ju att man skall svara att man väljer sitt barn.