Det kommer att bli skitjobbigt, det är jag fullt medveten om men jag måste ju för tusan släppa taget. Och jag försöker se det positiva med att den yngste verkligen åker, det trodde jag aldrig att han skulle göra. Den äldste har ju varit iväg flera gånger och det har gått bra men det har ju varit efter att han flyttade hemifrån och på nåt konstigt sätt så tror jag det är enklare då.

I värsta fall får jag väl lägga in mig på psyket. :D

Nja det är väl inte värre än när jag som fjortisslyngel och moppebud tvingades att mitt i vintern köra mellan Väsby och Kungsgatan. Dessutom blev jag avslängd från motorvägen av en nitisk polisbil.:(

Mina ungar (som är yngre än dina) har ju varit iväg på massor av resor utan mig och det har alltid gått bra. Visst de har nog druckit lite för mycket ibland men det kan hända den bästa. :D
Ju mer de reser desto mer lär de sig att ta hand om sig själva, min äldste son flyttar mest sannolikt till Skottland i höst, där ska han plugga i 5 år och han är väl aldrig flytta till Sverige igen.
Var stolt över att de törs ge sig iväg och att de gör det, för mig tyder det på att de kan ta hand om sig själva och det är ju det man vill, eller? ;)

Fast visst är man orolig, det är jag jämt när de inte är hemma. :(

Vill inte gå in på detaljer men sonen blev faktiskt första stoff på nyheterna efter en Tallinresa. Så det där med att tonåringar alltid är änglar kan du glömma.:D

Nja, skrev jag det? :unsure:
Klart jag vet hur tonåringar är och mina är väl som de flesta men de är rätt hårt (inte med aga dock) uppfostrade och jag vet att de kan sköta sig och när de rest själva har det funnits vuxna runt dem även om det inte varit jag.
De började resa själva i 12-årsåldern på olika sportgrejor som de hade i deras skola och bodde hos andra familjer där de var.
De har dock lärt sig att ta hand om sig själva och vi har ju rest så mycket med dem att de är vana vid andra kulturer.

Efter Turkiet ska jag vara i Sverige hela sommaren (för att hålla topic :D).

Gå ner till stranden vid fint väder och bara njuta (:unsure:) av vad Sverige har att erbjuda, vi får även besök i slutet av juli av en kille från New Zeeland men som bor i Polen nu.

Självklart är jag stolt och jag vill ju att dom ska resa om dom vill det själv men oron slipper man nog inte ifrån. Jag har ju själv aldrig flugit och det skrämmer mig, att flyga alltså. Och inte blir det bättre när flygplan bara försvinner i luften. :(

Det är otroligt dubbla känslor men jag hoppas och tror att det ska gå bra. Framförallt hoppas jag att min yngste får ett lass självförtroende på köpet.

Ingen människa är väl en ängel? Hoppas jag. :D

Fast det kommer han att få, resa iväg utan mamma som alltid funnits till för honom, det kommer bli världens grej för honom. :yes:

Jag gillar inte heller att flyga men jag har gjort det 100-tals gånger och det fungerar bra, att få uppleva nya saker och länder är nyttigt, tro mig det gör dem bara gott.:)

Min nästa planerade semester går förresten till Afrika, denna outnyttjade kontinent som skulle kunna försörja sig själv om man bara tog tillvara på sina reurser och slutade slåss.
När semestern där blir av vet jag inte men ett par månader skulle jag vilja ha, det enda land jag besökt i Afrika är Senegal men jag vill ha mer!!!!

Afrika är vackert, spännande och annorlunda, dit ska jag åka och luffa runt så snart tid och pengar finns. :yes: