Visa fullständig version : Hjälp, min hund har blivit knäpp!
Ja, jag behöver verkligen hjälp med hur jag ska hantera det här problemet. Just nu känns det som om jag inte kan behålla honom om det inte blir en lösning snabbt.
Han hatar att bli lämnad ensam, han brukar yla och skälla men som jag förstått det har han lugnat sig och gått och lagt sig sen. Dvs. tidigare var det så, nu har han börjat tugga sönder främst papper, tidningar, böcker som han tar från bord eller hyllor.
Idag när jag kom hem efter att ha varit och handlat så hade han fått upp skåpet där sopor och soppåsar finns. Han hade rivit ut alltsammans över hela köksgolvet och bitit sönder en hel del i molekyler och spridit ut det.
Jag kan inte ha det så här. :(
Tidigare när jag har åkt har jag haft dörren till sovrummet öppet men då hoppar han upp och ligger i min säng och där vill jag absolut inte ha honom, så nu har jag börjat stänga dörren. Jag har också fått rådet att lämna honom ensam på en mindre yta, han har fått vara i köket och en korridor, där han har sin mat, vatten och sovfilt, det är ca. 40 kvm så det är inte alls litet.
Någon som är bra på hundar och kan ge mig några tips om hur jag kan lösa det här. :unsure:
Och, nej, jag kan inte vara hemma hela dagarna och hålla honom sällskap och jag kan inte ta med honom överallt heller.
En kompis till mig hade samma problem med sin hund hon fick rådet att köpa en hundbur.
Den inredde hon lite mysigt med en filt och en kudde.
Hon vande hunden med buren när hon var hemma och sen började hon fara hemifrån längre och längre stunder.
Det fungerade jättebra för henne hunden sov i buren när hon var borta och det blev lugnt.
Jag tyckte att det var hemskt från början med en bur men faktum är att hunden blev mer harmonisk och mycket tryggare.
sås på slipsen
2008-09-11, 15:37
Cesar Millan har haft flera såna fall. Jag tror att det finns en hel del avsnitt att ladda hem från nätet. så här skriver han på sin blogg om ett fall:
Frantic Fella
I spent a lot of time, including two follow-up visits, working with Cindy Steiner and her daughter Sydney, trying to help their adorable terrier mix, Fella, overcome his separation anxiety. I’ve had many clients who have dogs that seem to be stable in almost every situation, except when the owner leaves the house.
Separation anxiety seems to be an epidemic among the dogs of busy, working people, and that’s not at all surprising. It is normal for a dog or pack-oriented animal to feel anxious or panicky when left alone. They are not programmed to be by themselves. Only rarely is a natural dog pack ever separated.
But since most people must leave the house to work or run an errand, the best way to ease our dogs into this very unnatural situation is to make it as natural as possible for them. We can accomplish this is if we send them into a resting mode before leaving the house. First thing in the morning, wear your dog out with the most vigorous exercise possible. It’s a win-win situation for us too because most of us could use a lot more exercise! And feed your dog after you exercise him, so he feels like he’s earned his reward.
After an ideal morning like that, it will make sense to a dog to rest when you leave. If this becomes their everyday routine, the anxiety will begin to taper off because a lot of that nervous energy will have been spent by the time you leave the house.
Tack, båda svaren är bra. Jag har en hundbur som jag skulle kunna mysa till åt honom, just det tipset tror jag Cesar också kommit med nån gång om jag inte minns fel.
Att rasta honom ordentligt skulle kanske fungera (fast idag gjorde det inte det) dessutom måste jag åka hemifrån vid 7.20 för att köra dottern till skolan och helt ärligt, jag orkar inte gå upp före 6 på morgnarna för att hunden ska motioneras. :skamsen:
Nu är buren uppe, han går in frivilligt.
Bur får det bli när det är frågan om nån timme.
:)
Hur länge måste den vara ensam? Hundar är sociala djur och mår inte bra att tvingas vara ensam längre tider.
Vänlige Viktor
2008-09-12, 09:26
Hur länge måste den vara ensam? Hundar är sociala djur och mår inte bra att tvingas vara ensam längre tider.
Words!
Hur mkt tid lägger ni ner på HUNDEN?
Hundar måste ha BÅDE mental motion och fysisk motion i de flesta fallen.
Jag är ingen expert men håller på mkt med hundar. Jag har aldrig haft samma problem du beskriver men mina hunder får träna och ganska mkt motion.
Vad jag hört, men det snackas mycket (och i många fall är det nog skrönor) är att ostimulerade hundar kan få både liknande problem du beskriver men även agressivitet och andra ickönskvärda problem kan uppstå.
Inomhuslekar som att gömma godis, låta dom få mat ibland i tomma toarullar, kortare lydnadspass, eller andra lekar som kräver att de tänker kan göra underverk.
Vad jag hört, utan att veta säkert, är att ett kortare spår kan vara lika nyttigt för hunden som en tvåtimmars promenad i högt tempo.
Spårning kan man börja med att leka fram. Kom ihåg att i princip ALLA hundar kan lära sig att spåra och de flesta ÄLSKAR att få göra det.
I början lägger du kortare spår. Kanske 50m långa.
Var tionde-tjugonde meter lägger du ut saker h*n ÄLSKAR att leka med.
Låt spåret ligga i en 20minuter och låt sedan hunden spåra.
Ha den i en lina med sele. Koppel är inte lika bra för man stör hunden när man e för nära i ett kort koppel.
Visa hunden starten på spåret o låt den sedan spåra.
När den hittar 'saken' så visa att det var JÄTTEBRA gjort. Jubla, skrik skratta och gå fram till den och belöna tex med lite kamp o lek eller en godsak.
Avbryt leken och visa på spåret igen.
Efter några få spår, när hunden begriper vad det handlar om, kan man förlänga spåret och utöka svårighetsgraden.
(Bäst är kanske att gå till någon för några pass i spårning)
Andra bra tips är helt enkelt att uppsöka en hundklubb och gå på kurs.
Träffa andra likasinnade.
Men som sagt, se till att hunden stimuleras!
Brasklapp: Självklart kan de problem du beskriver ha andra orsaker. Men jag skulle gissa på understimulation.....
/VV
Vänlige Viktor
2008-09-12, 09:37
Tidigare när jag har åkt har jag haft dörren till sovrummet öppet men då hoppar han upp och ligger i min säng och där vill jag absolut inte ha honom
Bara en sådan sak.
Varför får han inte ligga på din säng om han vill?
Om det är där han vill ligga när han är ensam är det kanske ett tecken på att han känner sig bra där. Är trygg.
Lägg på ett överkast om han hårar som du inte vill ha i sängen.
Själv har jag förmånen att ha svarta belgare som inte hårar speciellt mkt alls när de inte fäller pälsen (2ggr per år) och jag ÄLSKAR att ha hund i sängen. Få kramas o gosa med dom.
Men detta är ju högst personligt och har inget med saken att göra.
Om du kan acceptera att han ligger där när ni inte är hemma är det enkelt att avstyra att han hoppar upp i sängen när ni är där så dessa två situationer klarar han av att skilja på.
Jag har en 'biabädd' de ligger i.
Placeringen på bädden spelar konstigt nog STOR betydelse. Iallafall för mina jyckar.
Om han inte vill ligga på ett visst ställe i huset så försök finna en plats han gillar och är trygg på.
I mitt fall var en plats under trappen, så det blev ett 'tak' över bädden som var optimal.
På andra ställen vägrade dom helt enkelt att ligga i bädden utan valde andra ställen utan att ligga i bädden.
Trygghet när de är ensamma är också viktigt.
Han är oftast inte ensam mer än 1-3 timmar åt gången. Typ när jag handlar, tränar eller skjutsar barn.
Det kan nog vara så att han är understimulerad men då har han blivit det helt plötsligt eftersom problemet med att han biter sönder saker just uppstått och jag stimulerar honom inte mindre nu än vad jag har gjort tidigare. :unsure:
Här kan han dessutom gå runt ute mycket friare än vad han gjorde tidigare, vi bor ju i skogen.
Idag när jag var iväg så satte jag honom i buren, inne i vårt sovrum, han skällde ingenting när jag gick och verkade vara vid gott mod när jag kom hem igen.
Bara en sådan sak.
Varför får han inte ligga på din säng om han vill?
Om det är där han vill ligga när han är ensam är det kanske ett tecken på att han känner sig bra där. Är trygg.
Lägg på ett överkast om han hårar som du inte vill ha i sängen.
Själv har jag förmånen att ha svarta belgare som inte hårar speciellt mkt alls när de inte fäller pälsen (2ggr per år) och jag ÄLSKAR att ha hund i sängen. Få kramas o gosa med dom.
Men detta är ju högst personligt och har inget med saken att göra.
Om du kan acceptera att han ligger där när ni inte är hemma är det enkelt att avstyra att han hoppar upp i sängen när ni är där så dessa två situationer klarar han av att skilja på.
Jag har en 'biabädd' de ligger i.
Placeringen på bädden spelar konstigt nog STOR betydelse. Iallafall för mina jyckar.
Om han inte vill ligga på ett visst ställe i huset så försök finna en plats han gillar och är trygg på.
I mitt fall var en plats under trappen, så det blev ett 'tak' över bädden som var optimal.
På andra ställen vägrade dom helt enkelt att ligga i bädden utan valde andra ställen utan att ligga i bädden.
Trygghet när de är ensamma är också viktigt.
Jag visste att nån skulle reagera på det där med sängen, jag vill inte ha djur i min säng helt enkelt. Anser inte att djur ska vara i sängar men det är min personliga uppfattning.
Och, innan någon kommer med "varför skaffade du hund?" så ska jag förklara bakgrunden till att vi har honom. Han var mina föräldrars (främst mammas) hund, sen avled hon väldigt hastigt och min pappa var alldeles för sjuk för att kunna ta hand om honom. Pappa var väldigt orolig för vad som skulle hända med Ville och därför tog jag på mig ansvaret att ta hand om honom.
Det har gått bra tills nu dåra.
Han är alltså uppväxt med två pensionärer, så det händer mer här hemma än vad det gjorde under hans uppväxttid. Han kom till oss när han var 7 år och nu är han 9.
Det är väl bra om buren funkar.
Ibland är det svårt att veta vad de har för sig de små filurerna. En gång när jag möblerade om ioch flyttade sängen, blev min filur lite småsur och deppig. Började fundera på om han hade feber/var sjuk. Förstod inte riktigt vad det berodde på, och kopplade inte samman det med flytten.
Efter ett tag förstod jag att han var missnöjd med att han inte kunde glotta ut genom fönstret lika bra efter ommöbbleringen.
Det gick över efter en vecka, och han blev glad igen.
Vänlige Viktor
2008-09-12, 10:36
Jag visste att nån skulle reagera på det där med sängen
Som jag skrev så är det högst personligt och jag har många vänner som tycker precis likadant. Inget konstigt med det.
Mina råd i det fallet var bara ett råd blandat med personliga tyckanden och inget annat.
Jag lägger heller inga moralkakor eller annat i din hundhållning.
Om det är en 'ofrivillig sådan' är det egentligen ingen skillnad alls.
Min analys var bara vad jag kan misstänka, långtifrån veta, vad det kan bero på.
1-3 timmar borde en hund klara av att vara ensam.
Men om han är van att alltid ha folk omkring sig kan det måhända också vara en orsak till dina problem.
Jag brukar ha med dom i bilen (om det inte är för varmt) när jag gör ärenden. Men jag har en kombi med bur och bilen är ett 'andra hem' för hundarna.
Som sagt, det är ingen moralpredikan (även om det kanske såg ut så, sry) utan tips i all vänlighet.
/VV
Vänlige Viktor
2008-09-12, 13:55
Som jag skrev så är det högst personligt och jag har många vänner som tycker precis likadant. Inget konstigt med det.
Menade 'jag har många vänner som tycker precis likadant' som du.
/VV
*slumpbump*
Han har blivit ännu knasigare, jag kan inte ens lämna honom typ 10 minuter själv utan att han biter sönder saker. Han skäller mot barnen och skyddar mig och sin mat fanatiskt.
Jag ska ringa en veterinär i veckan för så här kan vi inte ha det helt enkelt.
Jag vill börja jobba eller plugga och jag kan inte vara hemma med honom hela dagarna.
I övrigt är han pigg, skuttar i snön och gillar långpromenader så fysiskt verkar det inte vara något fel på honom. :unsure:
Ceasar skulle säga att det är hunden som är herre i huset och inte den lägst stående. Han vet inte sin plats helt enkelt. Hur du ska få bukt med det har jag ingen aning om dessvärre. :(
Svimfärdig
2009-01-11, 18:01
Ceasar skulle säga att det är hunden som är herre i huset och inte den lägst stående. Han vet inte sin plats helt enkelt. Hur du ska få bukt med det har jag ingen aning om dessvärre. :(
Håller med.
Bukt. Kurs och träning. Hejdå!
Håller med.
Bukt. Kurs och träning. Hejdå!
Hunden blir 10 år i år så jag tror det är kört faktiskt, nu har jag haft honom i snart tre år, igår var det tre år sen mamma dog. :(
Svimfärdig
2009-01-11, 18:20
Hunden blir 10 år i år så jag tror det är kört faktiskt, nu har jag haft honom i snart tre år, igår var det tre år sen mamma dog. :(
Aaaw det är mammas gamla hund. Hmm känslomässigt. Jobbigt med 3-årsdagen. :(
Men nej, det är inte för sent.
Svimfärdig
2009-01-11, 21:56
Justja, ringa vet. Ska du ha IHJÄÄÄÄL honom? Eller be om råd? Eller va? VA VA VA?
Hur gammal kan han bli då? Ras? Eller står det i tråden? Måste jag läsa? :(
Svimfärdig
2009-01-12, 22:52
Hallåja? Vad sades? Om något...
Hallåja? Vad sades? Om något...
Jag har inte ringt, ja, det är avlivning som gäller, vill du ha honom?
Fast jag tror att avlivning är det bästa, han är ju pigg och så men det här fungerar inte, därför drar jag mig för att ringa veterinären.
Svimfärdig
2009-01-13, 01:02
Jag har inte ringt, ja, det är avlivning som gäller, vill du ha honom?
Fast jag tror att avlivning är det bästa, han är ju pigg och så men det här fungerar inte, därför drar jag mig för att ringa veterinären.
Förstår att du drar dig... :( Men vad jooooooooooobbigt! Finns det ingen annan utväg?
Jag är kass på det där. Vill rädda allt och alla men jag har inga pengar till hundmat. Knappt pengar till Svim-mat ens. Hund har jag velat ha läääänge men ekonomin du vet.
Vad är det för ras? Jag kan höra mig för...om det finns någon som kan ta. Om du vill?
Vi kan ta det i pm om det är intressant.
Svimfärdig
2009-01-13, 22:54
Läste ALLA inlägg i tråden nu och understimulans kan mycket väl vara ett svar på problemet. Jag vet ju inte vad det är för ras. Motion verkar han ju få men hur mycket vill hans hjärna jobba? Och hur mycket får den jobba?
Jag är vän med en hundexpert, ger dig gärna numret till henne Ulvena.
Tror jag sagt det förut.
Jag är vän med en hundexpert, ger dig gärna numret till henne Ulvena.
Tror jag sagt det förut.
Jag har varit i kontakt med en hundexpert, som rådde mig att ta kontakt med en veterinär.
Jag ska ringa i morgon, nu har det äntligen lugnat ner sig lite här men om inte veterinären kan hjälpa mig tar jag gärna numret Pippi, tack.
Idag fick Ville somna in, lugnt och fint. Nu är han hos sin riktiga matte i himlen.
Sorgligt är det men det var nog det bästa för honom.
Svimfärdig
2009-02-19, 13:27
:(
Nu är det över iaf.
sås på slipsen
2009-02-19, 14:19
Jobbigt, men nu är det värsta över...:(
Tack, ja, det var trist, han var ju en gullig hund men det gick inte längre.
Han började göra anfall mot barnen, skällde och hotade när de kom upp, han vaktade mig hela tiden så jag kunde inte närma mig någon utan att han blev orolig och nervös.
Sen att han inte kunde vara utan, framförallt mig men sällskap, gjorde att vi kom i en situation som låste oss alla till hemmet. Jag kunde inte ens åka och handla utan dåligt samvete om han satt i sin hundbur eller om han satt bak i min bil.
Jag saknar honom, jättemycket, men jag känner att vårt beslut var rätt, fast det gick fortare än jag trodde. Vi hade ju pratat om det jättelänge men till sist tog Ulven tag i saken och vi fick tid samma dag och så blev det gjort. Ulven var med honom hela tiden och jag sa adjö i bilen och bad honom hälsa mamma.
Enligt Ulven var han helt lugn och somnade in stilla och fint.
Att ha djur är underbart men fruktansvärt plågsamt när man tvingas ta såna här beslut. Nu ska jag aldrig mer skaffa mig ett djur igen.
Svimfärdig
2009-02-19, 23:14
Du ska ju absolut inte ha dåligt samvete över det hela. Ser ut som att du har det. Ha det INTE! Han har det bra nu. Beslutet var genomtänkt. Alltså var det rätt. Skönt att det gick undan, jättejobbigt att behöva vänta in en tid för sånt. Och kanon att Ulven tog tag i det.
Det var nog bäst det som skedde.
Vovvie verkade ju inte må så bra.