Visa fullständig version : Ledaregenskaper
Jag undrar vilka egenskaper ni tycker skall utmärka en ledare?
Gärna i rangordning.
(med ledare menar jag alltså en person som får befogenheter att leda andra människor, och som därför bör ha egenskaper som gör att de faktiskt tillerkänner honom/henne detta mandat)
Lustigt, för jag nyss läste en tråd om "unga chefer" på FB, där trådskaparen för den tråden fick läsa en massa trams:
https://www.flashback.info/showthread.php?t=836302
Två egenskaper är jätte viktiga för mig, att kunna delegera, och att kunna motivera sina medarbetare.
1. Delegering: En ledare ska snabbt kunna delegera arbetsuppgifterna till rätta personer, utan att det börjar bli en arbetsbörda för honom/henne själv. Inga detaljuppgifter ska skötas av ledaren, det är hans/hennes personals jobb.
De som är dåliga på det syns direkt; de är överallt, sitter ibland själva och gör det jobbet som du en annan borde göra, dvs. skriva en rapport, eller t om skriva kod (t ex i mitt yrke).
2. Motivation: Motivation ska inte blandas ihop med "ryggdunkning till höger å vänster". Rätt sorts arbetsuppgift ska till rätt person. Att känna sig behövd på en arbetsplats ger stor motivation, och en ledare ska, genom rätt delegering, involvera sina medarbetare så att de känner sig behövda, att deras kompetens är viktig.
skumrask
2009-02-05, 14:27
Det finns ledare på många plan och jag har svårt att komma på några generella egenskaper. Talar vi om chefer i arbetslivet eller naturliga ledare som av olika skäl människor ser upp till och i viss mån följer?
En idrottsledare t.ex är nog en eldsjäl som har erkänt mycket förvärvad kunskap och erfarenhet inom det gebit han verkar, samt även en förmåga att förmedla denna kunskap. Oftast en före detta idrottsman. En skrivbordsnisse är nog inte så framgångsrik i denna kultur.
Sven Hedin
2009-02-05, 19:53
Jag har funderat hela eftermiddagen och jag har kommit fram till att den viktigaste egenskapen är att kunna leda och chefa utan att jag märker av det. Folk som inte kan dölja att de egentligen leder och fördelar arbetet klarar jag bara inte av. Jag har förresten erkända problem med auktoriteter och har nog egentligen inte i den här tråden att göra...
Christer
2009-02-05, 19:56
Oj, omöjligt att rangordna. De flesta egenskaper som bör utmärka en chef är nödvändiga i sig; man kan liksom inte säga att t ex empati är viktigare än lyhördhet.
Att ta sitt chefansvar och inte fegdelegera ner onödigt ansvar på "underhuggarna" som då får mer ansvar än vad de har betalt för. Det skapar stress, känslor av osäkerhet/otillräcklighet bla bla...
Ta bataljerna med ledningen för de anställda, och samtidigt leda anställda. Nu snackar jag mellanchefer i min idealvärld. Kan nog vara lättare för personal om man måste varsla etc om de vet att chefen iaf "kämpat för allt vad det var värt".
Hålla koll på anställda, och ge kontunuerlig feedback. Att de anställda syns samt tidigt ta tag i konflikter etc på arbetet.
Sedan är det en massa saker jag tycker...men orkar inte skriva...
Jo...ordna många och trevliga fester samt schysst fika...:D
Jag har förresten erkända problem med auktoriteter och har nog egentligen inte i den här tråden att göra... Du stannar och därmed basta. :hitler:
Kan det vara så, att en ledare/chef respekteras om man känner att chefsskapet i sig inte betyder något för personen?
Kan det vara så, att en ledare/chef respekteras om man känner att chefsskapet i sig inte betyder något för personen?
Både ja och nej. Chefen ska ställa upp som slagpåse när saker å ting går åt skogen, han ska ta smällarna för vad hans grupp har jobbat med...
Den värsta typen av chefer är de som pekar mot en enskild medarbetare, och som säger att "allting var Xs fel". I såna situationer ska en chef aldrig glömma att det är h*n som är chef, det var h*n som kunde styra situationen från början.
Sven Hedin
2009-02-06, 11:16
Det är åtminstone en bra början. Att som ny chefsperson dyka upp på en arbetsplats, peka med hela handen och samtidigt, som exempel, berätta att man kommer från en stenhård organisation och är van vid hårda puckar, det funkar inte alls. I min bok så tyder det istället på svagbegåvning och en inre längtan efter att i förlängningen få på käften. Men tiden då drillsergeanter i amerikanska filmer utgjorde normen vid rekrytering är förhoppningsvis förbi och gud nåde den som efter en sådan presentation försöker med tramserier som utvecklingssamtal och teambuilding.
Vad jag menade var att ev status i positionen inte får betyda något för den som innehar den. Det skall istället vara engagemang för verksamheten som gör att han/hon vill ha den rollen. Något i den stilen.
Men det är klart att även statusdrivna personer kan funka som chefer/ledare. Men det får ju liksom inte skina igenom....
Vad jag menade var att ev status i positionen inte får betyda något för den som innehar den. Det skall istället vara engagemang för verksamheten som gör att han/hon vill ha den rollen. Något i den stilen.
Men det är klart att även statusdrivna personer kan funka som chefer/ledare. Men det får ju liksom inte skina igenom....
Tror du folk skulle bli ledare om det inte åtföljdes av mer pengar och status? De bästa ledarna kanske är de som tar jobbet lite motvilligt för att det erbjuder bättre ekonomiska villkor, fastän de inte har någon hunger efter mer makt.
Jag skulle inte vilja ha en chef som inte ville vara chef, dvs ha den statusen och låtsades vara som alla andra i organisationen. Det blir ju bara en stor lögn av det. Är man chef är man chef, och måste känna sig/lära sig att vara bekväm med att ha en viss maktposition. Annars blir det ju bara en ansvarsmässig soppa av det hela, och en otydlighet som jag inte gillar.
Men det är förmodligen olika i olika organisationer, i en del organisationer är det t.ex. teknisk kunskap och antal arbetade år som genererar chefstjänst även om personen inte har ledaregenskaper. I andra branscher är chefen rökt om den inte har ledaregenskaper och det går före detaljkunskap. Med ledarskap menar jag då en som kan gruppdynamik och har passande sk. "mjuka värden". Inte någon mini-Hitler som skall ta igen sin egna trasiga identitet med hjälp av makt över andra människor.
Sedan tycker jag i motsats till Svenne att utvecklingssamtal, eller åtminstone löpande feedback, är braaaa....:D
När jag undervisade, och hade makt över ganska stora klasser och personers betyg etc, var jag från början inställd på att vara den superlyssnande personen inte ville peka med hela handen. Människorna skulle själva ta ansvar för sin utbildning. Nu funkade inte det, kom jag snabbt fram till, eftersom det gav en osäkerhet och otydlighet åt studenterna. Nästa kurs började jag med tydliga instruktioner - som iofs kunde omförhandlas/anpassas om de inte alls funkade - och landade i att jag hade en auktoritet/maktposition i förhållande till dem. Då blev det lugn och ordning i "flocken", även om jag i början inte direkt trivdes med att ta mig den auktoriteten.
Tokyo, mröff: nä inte en motvillig chef. Men en som ser möjligheten att göra saker och därför vill vara chef. Jag menar nog: maktdriven, inte statusdriven.
Att vilja ha makt, dvs att kunna förändra saker, tycker inte jag är något "fult".
Men egenskaper var det:
De chefer ni retat er på genom åren, vad har utmärkt dem?
Sven Hedin
2009-02-06, 14:09
Utpräglad och odlad dryghet, sjuklig misstänksamhet, begränsad eller ingen kunskap om sitt och andras verksamhetsområden, rent allmänt felaktiga åsikter plus ett par fall av regelrätt mytomani.
:D "felaktiga åsikter"
Har ni förresten tänkt på hur extremt ovanligt det är med folk som inte anser sig vara "naturliga ledare"?
Men egenskaper var det:
De chefer ni retat er på genom åren, vad har utmärkt dem?
Jag har bara haft en dålig chef.
Mytomani
Orealistiska förväntningar
Dålig uppföljning av utfört arbete
Ingen administrativ förmåga
Samma ledare är dock karismatisk, inspirerande, kunnig och respektingivande.
Jag har bara haft en dålig chef.
Mytomani
Orealistiska förväntningar
Dålig uppföljning av utfört arbete
Ingen administrativ förmåga
Samma ledare är dock karismatisk, inspirerande, kunnig och respektingivande.
Det låter som personen i fråga borde haft en sidekick, som gjorde det praktiska (skit)jobbet. :)
Det låter som personen infråga borde haft en sidekick, som gjorde det praktiska (skit)jobbet. :)
Personen i fråga hade det i sin tidigare position och blev handikappad när han förväntades sköta "sekreterararbete" själv...
Sen är det väl inte bara underlydande som ska utvärdera en ledares arbete utan även hans överordnade. Det går att producera bra resultat och ändå vara hatad nedifrån, i alla fall på min arbetsplats. I själva verket verkar det ibland vara mer regel än undantag.
Sen är det väl inte bara underlydande som ska utvärdera en ledares arbete utan även hans överordnade. Det går att producera bra resultat och ändå vara hatad nedifrån, i alla fall på min arbetsplats. I själva verket verkar det ibland vara mer regel än undantag.
Ja det är en svår balansgång. Jag har själv flera gånger sett det du säger, att avskydda chefer ändå får goda reultat. För de fall jag sett tror jag det beror på att de är så mycket borta (dvs slickar röv på högre chef) att verksamheten blivit "self managed" och det kan ofta leda till strålande resultat.
Hur tycker du en bra chef skall vara, Kickan?
Jag vet inte. Det finns ju inte EN mall. Är mera ute efter att hitta gemensamma egenskaper, men när jag tänker tillbaka på dem jag upplevt som bra så är de ganska olika sinsemellan. Eller iofs... förmågan att väcka förtroende är ju gemensam, men varför just de personerna gör/gjorde det vet jag inte riktigt. Någon slags mänsklig äkthet hos dem, tror jag.