Ditt barn eller din partner?

[Pomperipossa]

Ponera att ditt hem börjar brinna. I ett av sovrummen sover ditt barn, i det andra din livspartner. Elden sprider sig fort och röken börjar bli outhärdlig, du vet att det inte dröjer länge innan hemmet är helt övertänt. Du hinner bara ta dig till ett av rummen i tid.

Vem skulle du rädda? Varför?

[sås på slipsen]

Det beror naturligtvis på vilket av rummen jag riskerar att bränna mig själv minst.:p

[Svimfärdig]

Vilken jävla fråga.

[Pomperipossa]

Jag tycker det är en intressant fråga eftersom människor resonerar olika.

[Svimfärdig]

Jag skulle slitit ut mitt barn. Varför? Finns inget annat alternativ.
Så, nu var jag duktig och svarade. Jag kan tyvärr inte resonera djupare än så.
Ska följa tråden för att se andra resonemang men blir förvånad om någon offrar sitt barn och väljer partner.

Ja, du! Vad väljer du själv? Och varför?

[Pomperipossa]

Jag skulle slitit ut mitt barn. Varför? Finns inget annat alternativ.
Så, nu var jag duktig och svarade. Jag kan tyvärr inte resonera djupare än så.
Ska följa tråden för att se andra resonemang men blir förvånad om någon offrar sitt barn och väljer partner.

Ja, du! Vad väljer du själv? Och varför?

Jag fick frågan från ett Oprah-program faktiskt, som gick för många år sedan. Det var en kvinna där som valde sin partner, hon resonerade som så att hon kunde skaffa fler barn men inte hitta en ny livskärlek.

Jag har inga barn, men jag antar att jag skulle välja barnet. Om inte annat har barnet fler år framför sig och "förtjänar" att få leva.

[selma]

En mamma vi bodde granne med när jag växte upp hon kastade ut sin lille son ut ur sin brinnande lägenhet i armarna på en förbipasserande, vände om till sin sambo som låg och sov i ett annat rum. Fast det brann i henne. Båda brann inne :(
Jag tror man inte kan föreställa sig hur man skulle agera, hon visste att hon gick mot sin död genom att gå in istället för att följa sitt barn ut i tryggheten. Ändå gjorde hon ett försök att rädda även sin livskamrat

[Svimfärdig]

Jag fick frågan från ett Oprah-program faktiskt, som gick för många år sedan. Det var en kvinna där som valde sin partner, hon resonerade som så att hon kunde skaffa fler barn men inte hitta en ny livskärlek.

Jag har inga barn, men jag antar att jag skulle välja barnet. Om inte annat har barnet fler år framför sig och "förtjänar" att få leva.
Jag anade att det fanns iaf NÅN som resonerade så. Och ja, jag tänkte tanken skitsnabbt men kom fram till att jag skulle valt mitt barn oavsett. Vem fan vet om man kan få fler? Kanske inte alls går.

Har inga jag heller.

[Pomperipossa]

En människa "ska inte" välja bort sitt barn, det är emot alla naturlagar. Därför är det fascinerande att höra de som säger att de skulle välja sin partner först. Det är ett mer egoistiskt val och speciellt som kvinna så är det tabu att resonera så och säga det högt.

[Christer]

Det rimliga vore att rädda barnet och att försöka få partnern att rädda sig själv.

[Kickan]

En människa "ska inte" välja bort sitt barn, det är emot alla naturlagar. Därför är det fascinerande att höra de som säger att de skulle välja sin partner först. Det är ett mer egoistiskt val och speciellt som kvinna så är det tabu att resonera så och säga det högt.
Men skulle de verkligen göra det i ett skarpt läge? Gissar att det är teoretiskt resonemang från människor som inte har barn.

Sen vet jag inte om det är ett mer egoistiskt val att välja sin partner? Låter som man ser barn som "jobb" och partners står för "nöje".

[Pomperipossa]

Kvinnan jag nämnde tidigare hade barn men påstod att hon skulle välja sin man. Vad hon verkligen skulle göra i en akutsituation vet jag inte, det är ju en rent hypotetisk fråga.

[sås på slipsen]

Frågan är ju så hypotetisk att jag trodde den var ett skämt.
Visst, en intressant frågeställning ur ett navelskådande perspektiv, men i verkliga livet tror jag ingen gör valet överhuvudtaget. Man kalkylerar inte kallt att det tar 96 sekunder att väcka A, ytterligare 42 sekunder att väcka B, det tar 102 sekunder innan det är övertänt - alltså får B ligga kvar.
Det råder panik, och det enda som rör sig i huvudet är socialdemokraternas gamla slogan "Alla ska med". Så brukar det bli. Antingen kommer alla ut med skador, eller också kommer ingen ut.
I fallen där någon blivit kvar har det redan varit försent, man har vaknat när det redan är övertänt, eller också sker det medan man är och väcker/hjälper någon annan. För när det väl är övertänt är det ingen som går in igen. Det är ett eldhav där själva luften tycks brinna och omöjliggör tankar på att gå in i princip alla sinnestillstånd utom de suicidala.

Det prioriterande valet kommer aldrig att göras. Tror jag iallafall.

[Pomperipossa]

Vilket konstigt resonerande. Att allt är självklart här i världen, och funderingar utanför den ramen är skrattretande. Låt mig gissa, filosofi är inte ett ämne som intresserar dig?

[Kickan]

*göra svepande fredsgest*

Filosofiprofessor Göran Hermeren har svarat på en liknande fråga, i fråga Lund.
Han sa att i praktiken kommer alla att göra samma val (barnet). Varför minns jag inte.

Men då kan väl frågan anses besvarad, då. :unsure: Han var ju filosof.

[sås på slipsen]

Vilket konstigt resonerande. Att allt är självklart här i världen, och funderingar utanför den ramen är skrattretande. Låt mig gissa, filosofi är inte ett ämne som intresserar dig?

Var får du skrattretande från?
Och vad är det som är självklart?

Jag tycker du resonerar konstigt. När jag svarar helt åt skogen i första posten säger du ingenting, och när jag försöker filosofera runt ämnet på ett seriöst sätt så får jag skäll.

Eller filosoferade jag utanför dina ramar?

[Pomperipossa]

Fast du svarar inte på frågan utan du börjar med att tala om att du trodde min fråga var ett skämt. Där fick jag skrattretande ifrån. Du kanske menade det som något positivt men det tvivlar jag på.

Vi kan låta tråden dö eftersom det tydligen var en idiotisk fråga.

[CodeMAN]

Det prioriterande valet kommer aldrig att göras. Tror jag iallafall.
Jag håller helt med. Det är lätt att vara vardagshjälte när man sitter hemma, "jag kan rädda bägge minsann!".

Så tänker jag också, ett barn är litet, det går säkert att springa iväg med ett barn och partner under varje arm...

Men jag får en känsla om att man kommer att tänka "skit i honom/henne" (barnet eller partnern) när det kommer till kritan, i bråkdel av en sekund. Vettefan...

[sås på slipsen]

Fast du svarar inte på frågan utan du börjar med att tala om att du trodde min fråga var ett skämt. Där fick jag skrattretande ifrån. Du kanske menade det som något positivt men det tvivlar jag på.

Vi kan låta tråden dö eftersom det tydligen var en idiotisk fråga.

Jag inser att jag framstått som dryg; för detta ber jag om ursäkt.
Ingen fråga är löjlig nog att inte kunna diskuteras, och denna kvalar inte på något sätt in i det segmentet.

Kärnan i mitt resonemang är dock att i extrema situationer såsom brand, så finns det inte så många val. Det måste gå fort, och man gör vad man kan. Däremot är själva brandförloppet sådant att själva frågeställningen faller. Man vet inte när övertändningen sker, det är helt omöjligt att veta. Därigenom faller frågan för mig. Man har inte den beräknade tiden som faktor.
I annat scenario kan säkert frågeställningen uppstå, och det är ju själva kärnan i ditt resonemang. Tänk en sjunkande färja, där själva olycksförfarandet har en tidsmässigt linjär utveckling, och det tar si och så lång tid att hämta upp respektive anhörig.

På det kan jag bara svara: Vet ej. Jag har inga egna barn och kan följaktligen inte svara på frågan på ett realistiskt sätt.

Återigen, ber om ursäkt om du blev kränkt.

[skumrask]

Om barnet varit helt nyfött hade jag nog valt min partner, föreställer mig att kanske inte känslorna för barnet växt sig så starka vid det laget att de konkurrerar ut de jag har för min partner, sedan kan man ju alltid få fler barn. Men det är helt hypotetiskt, jag vet ju att man skall svara att man väljer sitt barn.

[Mröff]

Jag är helt med Såsen här (enbart pga vårt flygplansintresse).

Det är en hypotetisk fråga. Vad som rör sig i hjärnan filosofiskt har inget med realiteten att göra.

En del rusar omkring som yra höns, och vips är alla i familjen döda.
Tror det är få som låter sig grillas levande om de väl är övertänt och de kommit ut, även om hjärnan säger "spring tillbaka".
Att folk överlever, barn eller partner, är en slump och beror på händelseförloppet. Naturligtvis skulle det väl också vara till hjälp att ha tränat "katastrofscenarion" många gånger....som t.ex. piloter gör. Men hur många medelsvenssons gör det.

Inte ens en brandman går väl in i ett hus som är helt övertänt där luften brinner? Eller?

[Svimfärdig]

Realistsvin! Det är vad ni är! :cool:

[Mröff]

Realistsvin! Det är vad ni är! :cool:

Precis....vi är proffs...:proud:

Såsen har flugit, jag har tittat på flygplan.
Alla som gillar flygplan är proffs.

Enkel filosofisk logik.

[Kickan]

:whistle:

[Pomperipossa]

Det är en hypotetisk fråga. Vad som rör sig i hjärnan filosofiskt har inget med realiteten att göra.

Nej, precis. Det var meningen att det skulle vara en hypotetisk fråga men det är inte många som svarat utifrån det. Vad som troligen händer under en brand är inte intressant i sammanhanget, men det kan ni väl få diskutera om ni vill. Ursprungsfrågan var tydligen "en jävla fråga" som inte är värd att ta på allvar.

[Pomperipossa]

Realistsvin! Det är vad ni är! :cool:

Du är heftig. Jag vill osså va me.

[Evert]

Nu har jag ingen partner och Lill-Evert är 17 år, men även om han vore 30 så har jag svårt att tänka mig att någon skulle betyda så mycket för mig som Lill-Evert. Men jag hoppas givetvis slippa välja och att jag aldrig hamnar i en sådan situation.

[CodeMAN]

Nu har jag ingen partner och Lill-Evert är 17 år, men även om han vore 30 så har jag svårt att tänka mig att någon skulle betyda så mycket för mig som Lill-Evert. Men jag hoppas givetvis slippa välja och att jag aldrig hamnar i en sådan situation.
Framförallt borde Lill-Evert på 30 kunna springa ut själv.. :D

[Miriam]

Det finns inget att diskutera jag tror att man av ren instinkt väljer sina barn utan att fundera.

[skumrask]

Min flammas barn vill träffa mig men inte flamman. Vad gör jag? Schysst tjej. schysst barn. Men lite för laddat just nu. Men ungen skall väl inte behöva lida för det?

Är det okej att vi träffas och gör något utan moderns vetskap och godkännande?

[Kickan]

Det finns inget att diskutera jag tror att man av ren instinkt väljer sina barn utan att fundera.
Ja det var det Hermeréns svar gick ut på. Och inte bara sitt eget barn, utan ett barn.
Han ansåg det inte vara instinktbaserat, utan den logik som de flesta innerst inne bär på.