Visa fullständig version : Barns grymhet mot djur
Pomperipossa
2009-03-06, 10:49
Svårt att sätta rubrik, den kanske är lite felformulerad.
Jag läste en tråd på Familjeliv där en väldigt hätsk debatt pågick. Kvinnan som startade tråden har en son på 4,5 år som fick några kycklingungar i present. När sonen blev lämnad ensam med kycklingarna en kortare stund hade han klämt ihjäl flera av dem, och bland de som kommenterade blev det två olika läger: De som tyckte att det visserligen var hemskt men att det ändå handlar om ett barn som inte förstår bättre, och de som tycker att det är hemskt att mamman inte tillrättavisade sonen ordentligt och som är upprörda över att djur har så lågt värde i vårt samhälle, och att barnet säkerligen har någon psykisk störning. Jag blev så fascinerad, för jag tycker inte att det är så himla upprörande att barn är hårdhänta och helt enkelt inte förstår bättre. Jag har däremot inga barn, så en pojke i den här åldern kanske visst ska veta bättre?
Exempel på "motståndarsidan":
Men gud, din "lille kille" är nästan fem år gammal, hade fått tydliga tillsägelser att inte flytta kycklingarna för värmens skull, smiter iväg i smyg och flyttar dem ändå, klämmer ihjäl två av dem så illa att tarmarna tränger ut och skadar benet på den tredje, och säger bara att de rymde när du kommer in i rummet, och du bekymrar dig över att han fick må dåligt över det ett par dagar???
Den här tråden ger mig kalla kårar.
Jag kan erkänna att jag också var taskig mot djur emellanåt när jag var liten, men jag blev faktiskt inte seriemördare för det och jag tror (och hoppas) att jag har utvecklat någon slags empatisk förmåga ändå.
Vad tycker ni? Hur hade ni hanterat en liknande situation om ert barn hade haft ihjäl ett djur?
Länk till tråden:
http://www.familjeliv.se/Forum-3-169/m41240903-1.html
Personligen skulle jag aldrig ge djur till ett så litet barn. Om man ändå gör det så är det de vuxnas uppgift att se till att djuren sköts och mår bra.
Orkar inte läsa tråden nu men det är min åsikt, små barn ska inte ha djur.
Pomperipossa
2009-03-06, 11:17
Jag läste igenom tråden lite noggrannare, och tydligen var det så att de var på morbroderns födelsedagskalas och det var alltså hans kycklingar. Inte barnets som jag fick för mig. Vet inte om det ändrar något dock, tycker inte att små barn ska lämnas ensamma med djur öht.
Nu läste jag bara ts i tråden men det var inte den lille som fick kycklingarna utan skribentens bror.
Pomperipossa
2009-03-06, 11:24
Nu läste jag bara ts i tråden men det var inte den lille som fick kycklingarna utan skribentens bror.
Se mitt inlägg ovan. ;)
Vet inte om det ändrar något dock, tycker inte att små barn ska lämnas ensamma med djur öht.
Det är exakt min åsikt också.
När mina pojkar var små hade jag en katt, en väldigt snäll och vänlig katt men en gång när hon blev trött på min yngste son så sprang hon under en grind mot en trappa där sonen inte kunde komma åt henne, trots det forsatte han genom att sträcka in händerna mot henne och till sist rev hon till honom på handen. Det var bara en markering från hennes sida, ingen stor skråma alltså.
Sonen blev förtvivlad och tyckte att katten varit dum men jag sa bara till honom att det var hans eget fel, han visste mycket väl att han skulle låta henne vara. Efter det lät han katten vara.
Idag när vi pratar om det så skäms han fortfarande över att han skyllde det på katten.
Pomperipossa
2009-03-06, 11:43
Bra att du inte tog det som aggressivitet från kattens sida. Det är många djur som avlivas eller omplaceras för att de morrat, visat tänder eller i värsta fall nafsat efter barn. Jag tycker inte att det är så konstigt att de försöker försvara sig själva och blir stressade, barn kan ju vara ganska så vårdslösa när de hanterar en katt eller hund. Jag tycker absolut att man kan ha husdjur och barn samtidigt, men djuret behöver en plats där det kan få vara ifred och barnet och djuret bör som sagt aldrig lämnas ensamma i samma rum.
Lite OT men:
Det står i tidningen idag om ett spädbarn som blivit ihjälbitet av en hund i USA någonstans. Mamman lämnade barnet i en låg vagga och gick ut ur rummet, när hon kom tillbaka hade barnet sår på skallen och hade dött. Jag tror knappast att det beror på att hunden hade avsikten att mörda, utan att den helt enkelt tagit barnet om huvudet. Vi vet ju alla hur ömtåliga spädbarns huvuden är så det räcker med väldigt lite tryck för att det ska vara dödligt. Vissa hundraser är väldigt orala och de bär ju själva sina barn i nacken. Tråkigt att det ska behöva hända.
Se mitt inlägg ovan. ;)
Såg det nu. Ibland är jag lite för snabb för mitt eget bästa. :D
Någon måtta får det vara. Skulle en femåring som jag hade vårdnaden om klämma sönder kycklingar skulle den få en rejäl lektion om hur man beter sig. Det absolut inte acceptabelt under några omständigheter eller åldrar, och som förälder har man en skyldighet att lära barn vad som är rätt och fel. Jag skulle bli vansinnig på en ettåring som gjorde så, inget dalta trams. Att en förälder ens orkar ställa en sådan fråga på Familjeliv måste tyda på brist på förstånd.
Sedan kan jag tycka att man lämnar inte ett spädbarn ensam med en stor hund, där har föräldrarna gjort fel. Eller en liten hund också för den delen. De kan ju sätta sig på barnets mun och kväva det utan mening.
Sven Hedin
2009-03-06, 14:19
Inga fingrar emellan när det kommer till sånt här. Hårda förmaningar och stora möjligheter till klassiskt stryk.
skumrask
2009-03-06, 15:01
Mig veterligen har jag aldrig roat mig med att plåga djur när jag var barn. Men så blev jag mer eller mindre uppfostrad av en hund, av en tik som just förlorat sina valpar.
Jag skulle vilja säga att det är en blivande psykopat och seriemördare som beskrivs i tråden.
Jag är lite tveksam inför att diagnosticera ett barn psykiatriskt utan att vara behörig läkare.
Barn gör dumma saker, nu var detta lite oempatiskt i överkant, men det skall sjutton i mig leda till repressalier. Är det en unge som har empatiska problems, behöver de veta att det blir jävligt obehagligt för dem själv om de fortsätter med det där beteendet, även om de inte känner medlidande för djuret.
sås på slipsen
2009-03-06, 18:13
Ett utmärkt tillfälle att expediera en handfast lektion i konsekvenstänkande till den lille.
Pomperipossa
2009-03-06, 18:57
Barnet blev också tillsagt på skarpen, det står i trådstarten. Självklart ska man prata om det med barnet så att det förstår hur man behandlar djur och att det inte är ok att klämma hur som helst, men jag betvivlar att det automatiskt betyder att ungen är blivande seriemördare för att han klämde ihjäl en kyckling. Jag var säkert skittaskig mot djur som barn, minns inga specifika händelser men det är ingen omöjlighet då jag hade katt bland annat. Jag blev (faktiskt) ganska normal ändå. Jag minns en tjejkompis jag hade i lågstadiet, hennes katt var superstressad och rädd för att hon alltid drog den i svansen och höll på. Hon har idag både jobb och familj, och till och med en hund. (Tror inte att hon drar den i svansen.) Om det händer upprepade gånger att barnet skadar djur och helt enkelt inte kan ta in att det gör ont på katten/hunden/whatever så kanske man bör ana oråd. Då är det troligen någon slags störning. Men en engångshändelse? Nej, det tycker jag är att överdriva.
Nu tycker jag inte rycka en hund/katt i svansen går att jämföra med att klämma ihjäl djur så tarmarna sprutar eller bryta av ben. Det finns en enorm gradskillnad där.
Pomperipossa
2009-03-06, 19:03
Jovisst, men det är inte särskilt lätt för en 4-åring att klämma ihjäl en katt. Hade katter varit mer ömtåliga hade det kanske räckt att dra i den.
Jag tycker inte att små barn ska vara ensamma med små djur och det är föräldrarnas sak att se till att den situationen inte uppstår.
Han tyckte väl de var söta och tog i dem som i sina mjukisdjur, vilket ju inte fungerar med levande djur.:unsure:
En kompis sexåriga unge försökte klämma toaborsten i badrumsdörren. Han var på G att slå igen den med all kraft över hans bröstkorg.
Fy in i helvete, jag blev vansinnig på ungen.
Även barn bör kunna se skillnad i storlek på djuren, på samma sätt som ett större barn inte skall slå igen dörren rakt över huvudet/bröstkorgen på sitt krälande småsyskon. Hela hemmiljön blir ju livsfarlig för de som är minst om man skall ha den relativa synen att den större unge som gör fel inte fatta det.
Sven Hedin
2009-03-06, 19:09
Det hade blivit medeltid för den jävla mylingen!
Pomperipossa
2009-03-06, 19:12
Det beror ju på hur gammalt barnet är också. Som jag sa tidigare så kanske en 4-åring ska förstå att det är fel att vara hårdhänt, jag har inga barn så jag vet inte mycket om barns utveckling.
Jag förstår att du blev upprörd när ungen försökte klämma din hund i dörren, men det är inte riktigt samma sak tycker jag.
skumrask
2009-03-06, 21:24
Jag skall erkänna att jag en gång skadesköt en kråka med luftgevär. Jag mådde så illa att jag kräktes.
Tror att det är dags att sätta sig ned och räkna spegelneuroner på den där kycklingklämmaren.
Jag tycker inte heller att det var rätt att lämna en fyraåring ensam med djur om han inte är van vid djur.
Jag vet att man måste påminna en fyraåring om att han måste vara försiktig och inte göra illa.
En hund eller katt skulle ju riva eller bita om ungen gjorde dom illa men kycklingarna var ju försvarslösa.
Klart ungen ska bli tillsagd på skarpen så han vet att han gjorde fel.
Men det största felet gjorde dom vuxna som inte såg efter honom och kycklingarna.
Sen måste jag säga att det verkar härja ovanligt många idioter på familjeliv tråkiga idioter dessutom.
På FB finns det ju åtminstone roliga idioter.
Pomperipossa
2009-03-06, 22:31
Sen måste jag säga att det verkar härja ovanligt många idioter på familjeliv tråkiga idioter dessutom.
På FB finns det ju åtminstone roliga idioter.
Väldigt sant. Visst är det lönlöst att försöka föra en vettig diskussion på FB, men Familjeliv spelar i en egen liga.
Men barn lär sig ju moraliska spelregler av vuxna, så det borde väl sjunka in ganska snabbt att man inte klämmer ihjäl kycklingar om man inte har något slags rovdjur till föräldrar.
Första gången med djur skulle jag vara med själv, inte minst för det andra scernariot att ungar kan ju rent omotiverat vara rädd för djur också.
Däremot skulle jag blivit helt bestört av den incident som beskrevs, och tagit i med hårdhandskarna. Förmodligen hade jag börjat bröla och tvingat med ungen på en högtidlig begravning med efterföljande sorgemånad. Arg hade jag också blivit.
En f.d bekant till mig hoppade ihjäl ett gäng höns som barn, visserligen blev han kriminell men iaf ingen mördare fast han sa det när dom kom på honom med vad han gjorde.
Som så många har sagt tidigare. Barn kan inte av sig själv förstå hur de ska handskas med andra, vare sig djur eller människor, det måste man lära dom. Och självklart ska inte ett litet barn vara ensam med djur, framförallt inte om dom inte är van vid djur.
sås på slipsen
2009-03-07, 01:41
Jag förstår att du blev upprörd när ungen försökte klämma din hund i dörren, men det är inte riktigt samma sak tycker jag.
Jag tycker det är exakt samma sak. Ingen skillnad överhuvudtaget.
Grundtanken är trots allt densamma.
Pomperipossa
2009-03-07, 23:27
Men barn lär sig ju moraliska spelregler av vuxna, så det borde väl sjunka in ganska snabbt att man inte klämmer ihjäl kycklingar om man inte har något slags rovdjur till föräldrar.
Jag förstår inte riktigt hur du menar. Jag tror inte att barnet hade sett mamman hantera kycklingar innan. Och sen tror jag som sagt inte att man kan ställa hur höga krav som helst på ett barn, det är inte säkert att barnet har fattat att döden är oåterkallelig eller ens att det han gjorde var dödligt. Jag fattade inte det där med döden förrän jag var runt 5.
Jag tycker det är exakt samma sak. Ingen skillnad överhuvudtaget.
Okej.
Ja, men leker man med döden får man ta konsekvenserna. Oavsett ålder.